Trött

Jag har varit helt utmattad dem senaste dagarna. Inte haft ork till någonting, så känslorna har sprutat åt alla håll. Igår var jag och Sofie hemma hos SaraLouise och Juli, påvägen hem så storgrät jag och på allt detta så fasnade jag med vagnen och fick ringa efter mamma.

Men förhoppningsvis är detta en tillväxtperiod för Theodor. Alla säger att det blir lättare och lättare, men det känns som att det är tvärtom för mig. Men det har varit rätt mycket den senaste veckan. Efter dopet så ska jag och Theodor ta det lugnt, komma tillbaka till vardagen och jag ska börja att träna.

Här får ni en liten härlig video på en nyvaken, ballögd Theodor på skötbordet

Snöstorm

Helt underbart väder ute (om man är inomhus)
Idag får vi besök av Marlena, Ullis och Ela. Ska bli kul att träffa alla tre.

Igår var jag, Theodor och Sofie på dopsamtal. Det kommer att bli världens finaste dop, och jag trodde inte att det skulle kännas så speciellt att planera sitt barns dop. Vi ska ha tre psalmer och två solosång. Lennie ska vara fadder och Sofie ska få bära fram Theodor.
Det är 2 veckor tills dopet, så nu måste jag se till att alla har fått sina inbjudningar.
Knodden ligger och sover och ska inte ha mat förrän om 2 timmar, så förhoppningsvis hinner jag planera det mesta.

Imorgon är det julafton, Theodors första julafton, och den ska vi fira med pappa och släkt.
Jag har köpt två julklappar till Theodor. Hade velat köpa alla världens julklappar till honom, men detta året känns det som det bara är jag som har nytta av hans julklappar. Haha.

De senaste dagarna har jag känt att mormor har varit med mig. Jag saknar henne så att jag spricker, men jag känner hennes närvaro. Jag har fortfarande inte förstått att hon aldrig kommer tillbaka. Känns mest som att hon är på semester.
Jag saknar henne så, och jag hade velat att hon skulle få träffa min Theodor. Men för att hedra hennes födelsedag så är det den dagen Theodor ska döpas på. Vi alla älskade min mormor, och vi vill inte sörja över henne, vi vill glädjas för den fina människan hon var. Så vad passar bättre än att få denna dagen som en lycklig dag?
Så på dopkaffet så ska vi göra en rosa tårta. Det ska vara mormors tårta.
Älskar dig. Snälla, kom tillbaka för en liten stund. Hann inte berätta att Theodors skulle döpas på din födelsedag.

svar

Svar ang flaska så har jag redan gett den i ca 3 veckor, med bröstmjölk o ersättning när det har behövts. Han föredrar fortfarande bröstet och har inga problem med greppet. om han nu senare vägrar bröstet så får jag ta det då, men sålänge det funkat så :)

Bekännelser

Efter bollande med mamma idag kring min och Theodors amning så har jag tagit ett beslut (testa iallafall)
Amningen fungerar bra, och jag har mjölk så det räcker och blir över. Men jag ammar för ofta.
Jag vet aldrig om han är nöjd när han har ätit. Han släpper brösten och somnar. Sover gott 30 min, sen vaknar han igen och vill ha bröstet.
Ibland käkar han på rejält, och vill sen bara sutta när han är mätt, men oj, då kommer det mer mjölk och han blir sur och kräks.
Men det största problemet är att han aldrig känns riktigt nöjd. Jag är alltid osäker på om han har fått tillräckligt i sig, och så fort han är vaken så vill han ligga vid bröstet. Jag känner inte att någon annan hinner få del av honom, och jag får nästan aldrig chansen att sitta och ta det lugnt och veta att han är nöjd när han är vaken. Jag är alltid på spänn när han är vaken och förbereder mig inför ännu en amning. Därför vill jag ofta att han ska sova när jag t.ex. ska ta mig ut. Och jag hinner inte stimulera hans andra sinnen heller.
Vid skötbordet har vi det väldigt mysigt. Enda stunden som han inte skriker eller söker efter bröstet. Men han kan ligga på skötbordet högst 5-10minuter sen blir han arg och ska ha bröstet.
Han växer, går upp i vikt och utvecklas perfekt. Fick detta bekräftat av BVC läkaren idag. Han är ett utmärkt barn som nu är 53cm och väger 4210gram.
Känner mig grymt nöjd eftersom man helammar. Men det är ju inte jag som ska ta credit för det. Han ska ju vara nöjd också.
För det finns ingenting som kan tala om att han inte ska vara nöjd. Han får så mycket närhet och kärlek, vilket jag vet är det viktigaste.
Jag älskar verkligen att amma. T.ex. igår satt vi i fåtöljen och båda två slumrade till efter matstunden. Det var helt underbart. Därför vill jag inte ge upp amningen, och ska testa på att trappa ner till hobby/delamning.
Eftersom amningen går så himla bra, han går upp i vikt och jag älskar det så känns det så dumt att sluta med det. Men det går ju inte helt bra om jag blir trött av det och blir osäker? Jag vill att varje amningstillfälle ska kännas så underbart som det ska göra.
Och sen om jag går över till hobby/delamning så kan man gå tillbaka till helamning igen om man nu vill.
Jag vill att min bebis ska vara nöjd, jag vill kunna mysa utan att han ska ha tutten i ansiktet och jag vill att han ska titta och leka med mig utan att efter en stund bli jätte frustrerad efter bröstet.
För det fungerar bara om jag har gett bröstmjölk/mjölkersättning på flaska, för då vet jag att han har fått i sig allt han behöver för någon timme framöver. TUTTUNGE!



Igår försvann alla mina planer. Skulle bort till SaraLouise innan dopsamtalet. Men kl 14 så skulle hon göra massa undersökningar och jag behövde vara där en stund innan dess. Och det passade inte riktigt att gå därifrån kl 14, för att sen gå hem och sen ta sig iväg igen för att vara på dopsamtal 15.45. Så vi bestämde att vi skulle ta det idag istället.
Men sen får jag ett sms av prästen, att vi skulle skjuta upp samtalen till onsdag. Hehe.
Detta gjorde ingenting eftersom jag och Theodor hade en underbar dag. Ingen gnäll på hela dagen, inget skrik och han var så nöjd (för att han fick vara vid bröstet nästan hela tiden).

Här bjuder jag på en poserbild. Längesedan man tog sådana ju. Men såhär ser en mamma ut som har en 6 veckors bebis. Rätt utsövd faktiskt. Nätterna är fortfarande toppen.

Mostrar

Såhär bra kan man ha hos sina mostrar

Jag är så himla tråkig som inte uppdaterar här oftare. Varför varför varför?
Den senaste veckan har jag umgåtts mycket med Emelie, som tyvärr åker tillbaka till Egypten idag :(
Men skönt att få ha en vecka med henne, och i april är hon förhoppningsvis hemma igen.

I lördags så hade mamma och jag bestämt att hon skulle vara barnvakt på riktigt. Jag pumpande ut mjölk så att mamma kunde ge Knodden mat.
Så på förmiddag gick jag bort till sjukhuset för att hälsa på SaraLouise som tyvärr har blivit inlagd för dåligt blodvärde, och hon har sin lilla Juli brevid sig.
Som jag har sagt till henne och många andra. Hon är min förebild, och jag är så glad att vår barnmorska "fixade ihop" oss. Känns som vi har varit vänner i all evighet. Vi delar så mycket kring våra barn, deras pappor, vår familj och hela vår situation. Men utöver det så har vi mycket annat gemensamt också. Hon har jobbat på Sats, hon har hållt till i Oxie när hon var yngre, och vi ser ofta likadant på många saker.
Jag har hittat många mammor som jag gärna umgås med så fort Theodor har blivit äldre, men det jag och SaraLouise har kan ingen mätas med. För det är nog ingen som riktigt kan förstå den situationen vi har. Vi båda har många runtomkring oss, men vi har ändå ansvaret över våra barn själv. Kämpigt, men det går och vi finns där för varandra.

Tillbaka till barnfridagen.
Efter sjukhuset gick jag hem om och pumpade, så att brösten inte skulle explodera. Bestämde att jag ej skulle amma, för då hade jag aldrig kommit iväg igen. haha.
Pussade honom snabbt och sen gick jag ner mot stan. Skämde ut mig det första jag gjorde. Stod på rumpan på ett övergångställe, men det är typiskt mig, och det bjuder jag på.
Det blev någon timmes egentid, där jag fick handlat många julklappar, sen mötte jag upp Malin och gick en stund med henne också. Då mådde jag bättre. För när jag gick själv så var jag yr, hade ont i magen och fick små ångestattacker. Men det är nyttigt Haha.

Igår så när tjejerna hade varit här på frukost, så begav jag och Theodor oss bort till sjukhuset igen för att umgås med Juli och SaraLouise. Jag kollade in stället ordentligt när jag var där på lördagen så att man kunde ta med Theodor, och eftersom Juli kan vistas där under så många dagar så kände jag inte att det var något problem.
Mysigt hade vi där, och vi hade amningsstunder tillsammans. Haha. Måste sett roligt ut för sköterskorna.
Barnen tyckte om varandra, och Theodors leende sprack nästan när Juli skrattade hysteriskt.
Snart snart snart kommer hans riktiga leende. Man ser att han är påväg i ögonen.
Jollrande har börjat att smyga sig fram också.
Myspys.

Idag skulle jag egentligen gå en runda med Elin, men tänkte avboka det och träffa henne en annan dag, för jag vill gärna bort till SaraLouise, för det är inte skoj att ligga på sjukhuset. Sen i eftermiddag ska jag bort till jobb. Ska ha dopsamtal med Katarina, och jag ser verkligen framemot det. Pirrar i hela magen när jag tänker på dopet.
Kommer att bli så fint.

För er nyfikna. Familjerättsbyrån ringde i måndags och bekräftade att H var pappa till Theodor. Även jag var arg och sa till honom när vi gjorde slut att han inte kanske var pappan, så har jag varit stensäker hela tiden. Man är dum när man är arg.
Men nu bryr jag mig inte om den tiden längre. Jag bryr mig om min son och vill hans bästa, så jag skickade ett sms till H i fredags och bjöd in han och hans familj till dopet.

Shopping

Igår blev det en långdag med Emelie. Hon kom hem till oss, så förberede vi Theodor och sen begav vi oss ut på stan.
Jag fick shoppat till mig själv för första gången på evigheter.
Vi gick inom Sats City och hälsade på Sara. Hon blev helt galen och tårögd när hon fick träffa Theodor "åhh jag älskar honom". Haha. Medans vi stod där och snackade, så tittade Jenny med Hugo förbi, som är 3 månader. Jag längtar tills man får den kontakten med Theodor, när han skrattar åt allting. Men jag ser att det snart är påväg. Han har blivit så fascinerad av mig, tittar och lyssnar och man ser hur han ler med ögonen. Mitt underbara troll.
Efteråt gick vi hem om till Sofie en stund, och när hon hade tvättat klart begav vi oss ut på en liten runda på stan igen.
Idag kommer Em och Fii hit, de ska hjälpa mig att fixa inbjudningskort m.m till dopet, sen kommer Malin och alla vi ska bara umgås, mysa och ha skoj. Imorgonkväll står det bakning på schemat. Eftersom Idol är slut så får vi hitta på något annat.
Nu ska jag fixa till mig.


JAG ÄLSKAR SNÖ

Dagarna

Jag är nog den enda personen i världens som möblerar om så mycket som jag gör. När jag mår dåligt så ändrar jag ofta om på rummet. Det ger mig ny energi...ibland. Om det blir bra såklart. hehe.

Helgen har jag tagit det väldigt lugnt, men i lördags skulle jag egentligen hem till morbror och moster för en glöggkväll. Men eftersom jag hade varit så dålig så orkade jag inte att ta mig iväg sålångt. Så det blev en runda upp till Ela istället, där hon hade födelsedagsfest. Så det blev Theodors första förfest. Gick väldigt bra, och han stod i centrum bland tjejerna. Vi var inte där sålänge och gick hem lagom tills huset var fullt. När vi kom hem sov han som en stock, och hans mormor gillade inte att han luktade tjejparfym. Haha.

Söndagen skulle egentligen fira tradition hos farmor och farfar, göra leverkorv som vi har gjort i alla år, men eftersom jag fortfarande hade min förkyldning, hosta och ont i halsen så bestämde jag mig för att avboka detta, för att inte smitta farfar.

Så det blev en runda hem till Sofie som bjöd oss tjejer på en liten fika.

Måndagen stack jag och Fii till BVC, för en extra kontroll på Knodden. Var mitt eget beslut eftersom jag skulle börja pumpa och få igång mjölk och inte ge ersättning längre. + att jag exprimenterade med amningsnapp (Det bästa jag har gjort!!)

Amningen går toppen nu, dock ligger han ännu längre vid brösten nu, men det gör absolut ingenting, förutom att jag börjar få väldigt ont i ryggen och nacken, eftersom jag tittar ner på honom hela tiden. Haha.

Tillbaka till BVC besöket. När vi satt i väntrummet så kom Elin ut med sin lille Joel. Vad kul att träffa dem, men tyvärr så var min plutt gnällig för lite gegga i blöjan (kräsen), så det blev mest hej.

Kom in till vår underbara BVC sköterska, och vi vägde Theodor direkt. 3955gram!!! Perfeeeeekt. Hon sa att han hade varit perfekt i utbildningssyfte. För han växer/väger/utvecklas precis som ett exemplariskt barn. Ahh, min Plutt är perfekt!

Och bollen var ju inga problem heller. Han var lite seg från början, för han gillade bättre att titta ut genom fönstret. Men hon såg redan när han var 2 veckor att han följde blicken.

Efter besöket på BVC och ett glädjefullt telefonsamtal (hemligt), så begav jag, Sofie och Theodor hem till henne.

Vi hann fika innan Plutten vaknade och ville ha mat. Under tiden som jag ammade så ringer telefonen. DET VAR EMELIE! Hon är hemma i Sverige tills måndag, och hon var och fixade sitt pass så hon kom förbi sen. Kändes som det var förra veckan vi sågs och inte senast i somras.

Blev skratt, prat, fika och gnäll (från Theodor). Sen begav vi oss ut i kylan, och mot stortorget och tittade på lucian.

Idag har jag och Theodor stannat inne hela dagen. Han har blivit jätte snuvig, vilket känns lite konstigt eftersom man ammar. Men kyla + en mamma som har varit jätte sjuk så är det kanske inte så konstigt?
Så han har varit lite gnällig, och jag har fått suga näsan några gånger. Men han accepterar det rätt bra faktiskt.

Nu ligger han fint och sover, och har gjort det i 1½h. Snart blir det sängen för mig med.

En månad

Idag blir min älskade, lille plutt 1 månad. Fick en present av mormor imorse. Mexxbaby kläder. Superfint.
Han har redan fått 1 månads present av mig. Han fick 2 bodys, ett par byxor och 2 par underbyxer. Hihi.
Idag stannar vi nog inne hela dagen, kanske..... Kan nog vara skönt att gå ut en runda, men jag har inga krafter egentligen. Har inte varit så här förkyld på evigheter. Inte ens under graviditeten.


Igårkväll satte jag mig och pumpade. Vi bestämde oss för att mamma skulle sova med Theodor och ge honom bröstmjölk på flaska.
Jag mådde skit och kunde inte ha honom intill mig. Fick panik av värmen och av att jag inte kunde nysa, hosta och snyta mig ordentligt. Så för både hans och min skull så fick han sova hos mormor, och jag pumpande två gånger på natten.
Han nöjde sig utmärkt med detta.
Dock sov jag ej så bra, men han fick sovit bra iallfall. Vid 7 tiden fick jag in honom hos mig och han såg helt lycklig ut när han fick komma till bröstet.

Litet svar till dig Madde. Sköterskan på BVC säger att jag ska ge det så länge jag orkar, och jag tror inte att jag kommer sluta helt med flaska även jag får igång mjölken mer.
Jag tyckte det var mysigt att amma innan, och vissa stunder. Men det känns mest negativt kring det nu.
Men jag ska se hur jag mår efter min lilla sjukdom här, och efter BVC besöket på måndag. Prata lite med henne. För jag kan tänka mig att pumpa och ge bröstmjölk. Eller om man hobby/delammar. Vi får se vad hon ger för tips och hur stark jag känner mig. För jag vill verkligen amma och tycka att det är mysigt.

Sjuk

Ligger i sängen och kvider. Har blivit sjuk. Ont i halsen, febrig och trött. Tur att man har en snäll bebis idag. 

Pumpning

Nu sitter jag och pumpar och bloggar samtidigt. Haha. Lika bra att göra något kul under tiden som man gör något tråkigt.
Har hyrt en elektriskt bröstpump från KK. Och jag kan verkligen säga att man känner sig som en kossa. Men jag vill ju få igång mer mjölk + att det känns bättre att kunna ge bröstmjölk på flaska än ersättningen.

Litet svar till Pernilla som skrev på kommentaren:
Jag tycker det är kul att vara öppen om mycket. Det känns även bra för mig och för andra som kan ha liknade problem och veta att dem inte är ensama. När jag fick min IBS så gick jag ut öppet med detta, och skäms inte. I början gjorde jag, men det är något jobbigt att leva med och då kan folk lika gärna veta om det, så man inte behöver dölja det.
Hoppas du vågar vara öppen med din IBS. För det är tufft att gå runt och bära på en sådan sjukdom. Det är nog lättare att vara öppen om en allvarlig sjukdom, än en tarmsjukdom som inte är "så farlig". Men den är jobbig, och den kan förstöra ens vardag. Men den har inte fått stoppa mig iallfall, förutom några gånger när jag har ammat. Haha. (den bjuder jag på)

Onsdag

Idag var vi hemma hos Sofie hela dagen.

Var riktigt skönt att komma iväg och inte behöva sitta hemma.

När lillen hade ätit, bajsat, kräkt och fisit så somnade han fint i sin mosters famn. Det var så skönt och avslappnade för mig. Jag hade inga plikter som väntade mig och jag kunde bara sitta ner och ta det lugnt.

Dagarna börjar att bli rätt kämpiga eftersom amningen inte fungerar riktigt. Den fungerade så bra innan, men nu har den blivit så kämpig. Och jag vill verkligen inte sluta med amningen, men jag vet inte hur länge till jag ska orka.

Har sagt att jag ger det 1-2 veckor till, men jag är rädd att jag inte orkar. Var ska jag få styrkan ifrån?

Puhhhhhh. Nu sitter man och gråter. Babyblues?

Det är så jobbigt vargång jag ska amma, för jag är så rädd att det inte ska räcka till. Allt har blivit en ond cirkel. Det som var så mysigt innan. Hoppas på nya krafter snart...

4 veckor

Idag blir min kille 4 veckor.

Han har utvecklats mycket. Har redan fått en vilja t.ex. Haha.

Han är superduktig med blicken och han är riktigt stark i nacken.

I måndags var vi på BVC med moster Sofie. Han var 51.5cm och vägde 3650gram. Min finfina pojke.

Har börjat att ge honom flaska nu också, och har börjat pumpa. Får ej ut tillräckligt till Knodden (vet att det aldrig kan ta slut) Men det har blivit en kamp både för han och mig vid amningen. Nu har det lugnat sig lite och förhoppningsvis kan jag gå över till helamning om en-två veckor.

Vi promenerade bort till KK för att hämta ut bröstpumpen, och Sofie och Malin följde med, sen gick vi iväg till MVC för Malin skulle ta cellprov.

Efteråt handlade vi hem färdig kyckling och gjorde supergod kycklingssallad.

Efter maten för oss och amningen för Knodden så fick Sofie och Malin ta hand om Theodor så att jag kunde diska. Det tackade dem inte nä till, och jag känner mig verkligen trygg med dem, och det gör min lille Theodor också.

Han har blivit väldigt mammig av sig, och har lite svårt för nytt folk. Jag vet att detta kommer att ändras när han blir äldre, men jag är glad att han trivs hos dem som betyder mest iallfall.

Han har varit vaken rätt länge idag. Jag har matat honom, myst på skötbordet och dränkt honom i babypuder. Nu ligger han fint i sin säng och funderar. Michael Bublé spelas högt och han trivs. Ska ge honom en puss sen ska jag göra vid mig.

Blir besök hem till Sofie sen. Se Stockholm live och pumpa brösten. Hahahahahaha.

Sorry

Älskling i sitt babygym för första

gången. Klarade av att ligga där i cirka 20 min

Duktiiiiig pojke

Förlåt att jag är så dålig på att uppdatera. Jag har rätt mycket tid där jag kan sitta och skriva skit, eftersom jag har faktiskt en snäll pojke. Förmiddagarna är hans vakenperiod, så det är svårt att uppdatera då. Men eftermiddagen och kvällen så sover han hela tiden nästan.

Häromdagen var vi iväg på vårt första riktiga besök. Vi var hemma hos SaraLouise och Juli. Har saknat dem jätte mycket, och det var så skoj att träffa dem.

Fick världens sötaste dress av dem till Theodor.

Var där några timmar och vi hann snacka mycket skit. Jag är så glad för att vi har hittat varandra SaraLouise. Det finns så mycket som vi behöver prata om som tyvärr ingen annan kan förstå.

Efter det mysiga besöket så skulle jag och Theodor bege oss hemåt. I snöstorm.

Jag är glad att jag har världens bästa vagn. Det gick jätte bra att gå med den i högsnö och blåst. Men jag var nog den enda i hela malmö som var ute med barnvagn vid den tiden. Men lillkillen sov som en stock och jag såg ut som en snögubbe när vi kom hem.

Vi älskar snön.

Idag blir det myskväll med tjejerna. Jag är så glad att jag har vänner som inte är festtokiga och som hellre vill umgås med mig och Theodor en helg.

Igår var Sofie och Ida här hela kvällen, och då kände jag att jag är lyckligt lottad. Behöver aldrig känna mig ensam.

För det kan man faktiskt göra. Jag fick testa på det lite nu i veckan. Vågade inte mig ut när det var så många minusgrader. Jag fick panik när jag hade varit inne två dagar. TVÅ DAGAR! Usch, urk, blä. + att Sofie var isolerad pga att Ida hade vinterkräksjukan, så jag hade ingen som kom hit på dagarna.

Nu ska jag se om jag hinner in i duschen innan Knodden vaknar. Men jag tror att han sover ett bra tag till, eftersom vi har varit ute och gått en runda. Han sover som en stock i några timmar då.

Jag ska försöka att bli bättre på att uppdatera.

Dålig

Har varit lite dålig på att uppdatera de senaste dagarna. Men sånt ni får ta. Hehe.
Igår var vi på BVC igen, eftersom han bara hade gått upp 90gram när vi var där i torsdags. Men det hade han tagit igen, för han hade gått upp 290gram nu.

Idag har vi haft massa besök. Min farmor kom förbi, sen tittade Isak och Marit förbi. Och sen kom bästa Krause. Han spenderade hela kvällen här. Theo låg på hans mage och sov som en stock, och innan Krause skulle hem, så fick han bytat blöja, tvättat av honom, tagit på honom pyjamas och nattat honom.
Är så glad över att Theodor har så fina människor runtomkring sig. Och äntligen fick jag träffa min Krause, så att även jag fick bli lite ompysslad med kramar och kel. Världens bästa!!!!! Finns nog ingen som riktigt kan förstå den relationen jag och Krause har. Även vi inte pratar eller ses ofta, så finns vi alltid där för varandra. Vi är som syskon. Går inte riktigt att beskriva, men världens bästa är han och jag älskar honom!

Älskling

Idag blev det ett besök i kyrkan.
Stod utanför för att vänta på moster, och mötte på en och annan. När moster var klar så kom hon ut och mötte mig, och vi bestämde oss för att gå in en liten runda i kyrkan så att jag fick träffa arbetskamraterna.

De blev jätte glada över att träffa mig och tyckte jag hade ett fint litet liv med mig.
Theodor låg fint i vagnen och tittade upp lite fint mellanåt. Var kul att få träffa dem som har följt mig sålänge, besökare som arbetskamrater.

En besökare, var helt fascinerad över att jag såg så fräsch ut och att jag såg ut som 19år och var slank och fin. Haha. Kan ju disskuteras. Längtar tills jag får börja träna kan jag ju säga. Även många graviditetskilon har försvunnit så vill jag ha tillbaka min tränade kropp. Den är långt ifrån det nu ju, men jag vet att jag snabbt kan bygga upp muskler. Så när Knodden är 3 månader då är jag i farten på Sats igen. Hehe.
Efter det lilla besöket på jobbet, så gick jag och moster hemåt, och sen dök morbror upp. Blev lite fika och de fick gosa med min lille Knodd.



Nu har jag precis gett Knodden sin "efterätt", och han däckade fint på min axel och ligger nu utslagen i sängen. Så nu blir det kaffe och sen en dusch för mig innan han vaknar och ska få sitt bad.
Imorgon blir det BVC igen, och denna gången ska lilla mormorn med. Vilket var tur att vi hade bestämt det, eftersom Sofie har insolerat sig i Oxie efter att Ida har fått magsjukan. Kan itne riskera att jag får det ju. Hade inte varit kul.




(Haha Madde. Ja, insolerat, ett nytt ord, Hahahaha)

Myslördag

Idag har det bara varit mys inomhus. Har inte velat ta mig ut med Theodor i denna kylan. Så han har skiftat att mysa med mig och med sin mormor.
Men imorgon ska vi ut en liten runda och se på julskyltningen.

Igår var vi på familjerättsbyrån och det gick väldigt bra faktiskt.
Första gången jag ammade ute offentligt. Haha. Fick sätta mig i väntrummet för att amma, eftersom Theodor blev helt hysterisk efter DNA testet. Men det funkade jätte bra, och jag brydde mig inte ett dugg att jag råkade visa mitt bröst.
Det är mitt barns mat och tröst. Jag bryr mig faktiskt inte om vad andra tycker om det.
Om de har problem med det så får de ju gå någon annanstans kan jag tycka. Men det var ingen som sa emot, och Sofie hjälpte till för att dölja lite och plocka upp amningskydden som flög lite överallt. Haha.

På kvällen blev det vår vanliga idolkväll. Vi har bara idol som en ursäkt för att ses. Vi tittar väldigt lite på det, och jag tittar inte alls eftersom jag fick reda på IGÅR att min man hade åkt ut förra veckan.
Blev lite skratt kring det, men hur ska man veta att han har åkt ut om man hinner somna innan programet var slut på fredagen och även under reprisen. Ledsen blev jag iallfall. Men tur att jag har Michael Bublé iallfall.

Nu ska jag snart väcka en liten pojke, ge honom lite mat, sen göra honom och mig redo för sängen.
Ha en underbar lördagskväll!

Sofie - en äkta vän

Idag kom mina fruar upp här och överraskade mig med godis, sen tog vi oss ut i snön. Helt underbart, och Knodden sov jätte skönt.
Jag är så lycklig att jag har Sofie, hon stöttar mig till hundra och finns där för mig i vått och torrt.
Imorgon ska hon med mig till familjerättsbyrån. Behövde knappt inte fråga henne, hon sa ja direkt. Så hon kommer hit någon timme innan, ifall jag skulle stressa upp mig så kan hon ta Theodor och få mig att lugna ner mig.

Jag är så lycklig för att jag har dig Sofie. En finare vän går inte att hitta! Du är den finaste!
Jag hade faktiskt inte klarat mig utan dig. Det stödet du ger mig, kan ingen annan ge. Du älskar både mig och Theodor, och vi vet att din kärlek till oss är äkta. Och vår kärlek till dig är så stark att det nästan spricker. Hihi.
Att se hur du har utvecklats sen Theodor kom ut i världen gör mig rörd. Du är samma person, men gud vad stark du har blivit. Jag är så glad att jag har din starka axel att falla ner mot när jag behöver, och jag är så glad för att i mina tuffaste stunder så får du mig att skratta. Du kan mig in och utantill. Du tillhör min familj.
Och tack Ida för att du lånar bort henne till mig så ofta :D

Idag fick min lilla älskling sitt personnummer. Nu finns han på riktigt. Haha

Stressig dag

Efter mitt blogginlägg i förmiddags så bröt helvetet loss för mig och Theodor.
Jag tänkte gå hemifrån lite efter 10, för att varva ner med en liten promenad innan vi skulle upp till BVC eftersom jag var så nervös.
Jag försökte att hålla mitt lugn, men Knodden kunde genomskåda mig direkt. Han vägrade att jag la ner honom i liften. Han har annars inga problem med detta. Blev mer och mer stressad, och fick gå och väcka morbror så att han kunde hjälpa mig med vagnen.
Han fick bära ner alla sakerna så tog jag Theodor, fixade allt med vagnen sen la vi ner honom. Jag tog mig ut snabbt. Knodden grät inte, men han var vaken.
Gick och mötte moster Sofie, och han var fortfarande vaken. Han somnar alltid i vagnen annars.
Kommer in på BVC, och när vi gick i korridoren, så blev det gnäll på honom.
Kommer in, fullt med föräldrar och barn. Theodor blev hysterisk, och jag svettades som en gris. Hade två tröjor och det kändes som båda två var genomblötta, och jag svettas aldrig. Haha.
Sofie fick mig att andas lite lugnt när vi stod inne i hallen med barnvagnsparkeringen. Försökte lugna honom, och självklart så kommer barnsköterskan, och frågar om det är Theodor. Jag blev ännu mer stressad eftersom jag inte fick chansen att lugna ner honom eller mig.
　

Min barnsköterska var även sjuk, så jag fick en annan. Detta gjorde inte saken bättre.
Han grät, och grät. Och jag skulle klä av honom för vägningen. Han hatar att ligga blottad, så han grät ännu mer. La honom på vågen, och han hade bara gått upp 90 gram.
Konstig, eftersom han käkar som en gris. Men både jag och mamma tror att han har växt på längden mest denna veckan. För vissa pyjamasar är redan försmå för honom. Hihi.
När vägningen och mätningen av huvudet var avklarat, så fick han en shot mjölk, sen varvade han ner sig. Jag gav honom till Sofie och jag fick också lugna mig.
Vi gick ut och Sofie la honom i vagnen. Han var cool lugn. Vilket nu var beviset på att han verkligen kände av stressen från mig, men lugnet från Sofie. Efter någon meter ute i kylan så var han däckad.
Puuuuuuuuh….
　

Eftermiddagen kom min kusin och hennes kompis upp här för att fika och titta på underverket. Var kul att få träffa henne, och hon tyckte att Theodor var jätte liten.
Förstår inte folk som tycker det. Jag tycker att han är jätte stor. Hehe.
Skulle egentligen träffa Vicky och Madde idag. Men eftersom både jag och Theodor hade haft en stressig och orolig dag så ville vi stanna inne och inte behöva ta oss ut mer idag.

Just nu spelar jag Michael Bublé och han verkar sova gott till det. Han påminner om min framtida man (Andreas Weise) ju, så skönt att Theodor trivs med hans röst. Haha.

Ska snart ge Knodden lite käk, men han sover så fint i liften. Kan nog avvakta en liten stund till, sen blir det “natt” för honom.

Skeptisk

Nannig

Däckad

BVC

Idag blir älsklingen två veckor. Tiden går snabbt men ändå inte. Hehe.
Ska iväg till BVC klockan 11, och jag är så grymt nervös.
Men jag måste börja att intala mig själv att jag faktiskt har världens snällaste pojke. Han har ätit sen somnade han så att jag fick göra vid mig. Sitter här helt klar och dricker kaffe. Har t.o.m fått sminka mig. Haha.

Det jag är mest nervös för på BVC är att Theodor ska börja gråta och vara otröstlig. Öhh. Lägg av. Jag blir så trött på mig själv.
Jag borde haft en skrikig unge, så att jag kunde vänja mig vid skrik.



Idag är det två månader sedan mormor gick bort. Jag saknar henne så att jag spricker.
Jag hade så gärna velat att hon skulle träffa Theodor. Men som jag har sagt innan, jag vet att hon är med oss, och hon är Theodors skyddsängel.
Saknar dig mormor. Önskade att jag fick höra din röst engångtill. Älskar dig

Myseftermiddag

Mys med snutte, nalle och mamma.

Dag för dag

Dagarna börjar att bli bättre rutinmässigt. Knodden äter mer regelbundet. Ca var 3-4 timme, på nätterna lite oftare.

Har kommit på nu varför han gråter. Han gråter när han är trött. Och det är bara att bita ihop.

Igår och idag har jag klarat det utmärkt. Jag höll mitt lugn och känner styrka när jag ser hur avslappnad han blir efter en stund när man har tröstat honom.

Han har varit väldigt vaken nu på förmiddagen. La honom i sin säng och satt igång spelmobilen. Han var fascinerad av den och tittade på den i ca 20 minuter. Sen tog jag min hand mot hans kind och han slöt ögonen. Nu sover han så fint i sin säng.

Det är inte alltid han behöver somna med närhet. Han är duktig och kan somna utan vaggning också.

Nu ska jag också passa på att vila.

Tack Emma för din lilla berättelse om era första veckor. Skönt att folk vågar visa att det inte är en dans på rosor. Du är stark som har klarat det helt själv. Vet att om man behöver så klarar man det, men jag är glad att jag bor hemma fortfarande, så jag kan få stöd av mamma och bror.

Usch

Min natt har inte varit rolig. Jag har varit/känt mig febrig och sjuk, och Knodden har haft en orolig natt.
Mamma stannade hemma från jobb eftersom ingen av oss mådde bra. Jag ställde in mötet med SaraLouise. Bättre att ta det när jag och Theodor är på topp.

Men moster Fii bestämde sig för att komma hit, behövde hennes sällskap. Skratta lite och bli lite pushad.
När Fii är här, så blir jag mig själv. Skrattar och mår bra, vilket ger resultat att Theodor blir den lugnaste bebisen ever.
Fii bytade blöja, bytte kläder och nattade honom idag. Första gången hon någonsin har gjort detta, och hon var hur duktig som helst. Vi tog på Theodor ytterkläderna och vi begav oss ner till Triangeln. Jag behövde verkligen nya skor.
Vi gick inom en runda på Hemköp för att handla hem fika. Theodor var vaken hela tiden och han grät lite när vi packade ner varorna, men jag var lugn. Jag klarade det.
Vi såg en mamma som hade ett barn lika ny som Theodor, och den bebisen skrek hysteriskt.

Jag ska vara lyckligt lottad. Jag har en nöjd bebis. Han gråter inte ofta.
Läste att nyfödda gråter och är oroliga minst 2h om dygnet. Den tiden fyller inte ens Theodor ut med sitt gnäll, skrik och oro.
Men när han gråter i 5 minuter så känns det som en evighet för mig, och jag känner mig världelös. Han får lov att skrika. Jag gör inget fel för att han gråter.
Som Fii sa. Att en liten liten fis som vill komma ut, det kan han göra till världens största sak och skriker för fulla muggar för den lille saken.
Skrikande barn är ett friskt barn!

Nu fick jag lätta på mitt hjärta igen. Skönt.
Ska ta mig lite värktabletter, sen kommer Malin och Ullis upp en stund för att titta på miraklet. Sen blir det vila för mig.

Förresten, jag och mamma hade hysteriskt roligt igårkväll.

Skulle byta blöja på Theodor i sängen, och jag ser att han vill kissa, så jag tar det lugnt med att ta av blöjan, men eftersom inget hände, så tänkte jag att jag bytar snabbt till den nya blöjan. Så fort jag tittar bort med ögonen så kissas det. Över mig, över sängen, över honom, och jag och mamma bryter ihop av garv och Theodor tittar på oss som om vi var helt dumma i huvudet. Men gud vilket skratt vi fick. Dessa stunderna kommer man aldrig att glömma.

Älskar

Jag trodde att man älskade sitt barn från första stund som man fick honom på sin mage.
Men jag kan säga, att den kärleken som stärks var dag, den är obeskrivlig. Var gång som jag tittar på honom så stärks kärleken ännu mer. Hur mycket mer kan man älska sitt barn?

Idag var gammelgammelmoster Lill på besök. Mammas moster, så jag måste mobba henne lite för att hon blir gammelgammelmoster till Theodor.
Han fick en jätte gosig nalle, strumpor och en body av henne och Bosse.
Han trivdes även i hennes famn, och hon tyckte att han var världens snällaste.
Efteråt blev det amning och en lång sovstund för lilleman. Fick t.o.m väcka honom för mat. Det blev hans tredje badning idag, och snart är allt fjäll borta. Höll även honom helt själv idag, har inte vågat det riktigt innan, men idag gick det toppen.


Efter kvällsamningen så fick mormor natta honom och nu ligger han i sin egna säng med sin snutte som han har fått av mormorn sin.
Nu ska denna lilla mamman också lägga sig. En av många positiva saker när man har skaffat barn är att man kan få lägga sig hur tidigt som helst utan att känna sig knäpp. Man vet ju aldrig hur natten blir ;)

Imorgon ska vi träffa SaraLouise och Juli. Får hoppas på en bra dag. Saknar dem ju.

Däckad

Tack

Tack Marika, Frida och Alexandra för era berättelser. Jag vet att det inte är en dans på rosor. Och man längtar framåt tills när man känner sitt barn, man vet hur man ska trösta det m.m. Om man känner detta så vet jag att det är äkta kärlek, för man vill sitt barn bästa.
Jag är världens lyckligaste som har fått en sådan fin gåva som Theodor, men usch vad det gör ont ibland. Man förstår inte varför man gick igenom detta, det är ju synd om honom. (tänker man i de stunder där vi båda gråter) Haha.
Men idag har varit en underbar dag. Jag har verkligen haft styrkan och lugnet, och han har inte ens hunnit gråta i 5 minuter, så har han blivit lugn genom att bara vara hos mig.
Dag till dag, men det är dessa dagarna som kan hjälpa mig igenom de tuffa dagarna.

Nu sover han fridfullt, och sen ikväll är det dags för hans andra bad.
Det första blev igår, eftersom han hade tappat navelsträngen. Helst vill jag ej bada honom så ofta, men har tänk göra det var dag tills han har fjällat klart iallafall.
Nu ska jag gosa ner mig en BIT från min son, så han inte känner lukten av mig och vill ha tutte. Haha.
Inatt ska han sova hos mig igen, och jag längtar så redan. Fjant fjant fjant

Skrik

Jag har haft några tuffa dagar sedan i onsdags. Jag tror att den jobbiga kvällen sänkte mitt självförtroende som mamma, och att jag blev uttröttad.
Jag har faktiskt inte kunnat trösta lillen sedan i onsdags. Mamma har fått ta den uppgiften.
Det gör så ont i mig när han blir ledsen, och han gråter väldigt sällan. Men när han väl gör det så tappar jag allt. Jag sitter och gråter samtidigt som honom.
Jag försök att lugna ner mig för jag vet att det påverkar honom, men jag kan inte.
Igår sa mamma “jag tar honom ikväll och inatt, du måste vila och jag kommer in med honom när han behöver äta”.


Jag kände mig som den mest misslyckade mamman i världen. Jag kan inte ta hand om mitt eget barn, inte ens trösta honom.
Jag förstår att man som mamma kan bryta ihop, och att det gör väldigt ont när ens barn gråter.
Jag ville klara detta själv, och att jag måste lämna ifrån mig honom det gjorde så ont. Det var mitt val att behålla honom, det var mitt val att föda honom. Jag ville inte belasta mamma och Lennie.
Det är nu man önskade att man hade en pappa med i bilden. För då är man två som har gjort valet och har ansvaret. Båda delar på det.
Om det hade funnits två föräldrar så hade mamman kunnat vila ut under amningarna, och inte behöva tänka på blöjbytet, tvättningen, kelningen m.m.
Men eftersom det är som det är, och som mamma säger så hade jag klarat det själv, men om jag får hjälp, varför inte ta emot den? Jag måste må bra om Theodor ska må bra.


Efter en pratstund med mamma igår så lugnade jag mig. Jag somnade i soffan, sen gick jag in i sängen och fick en Knodd vid bröstet. Matade honom och sen somnade om. Jag behövde bara tänka på min sömn.
Så här var det hela natten, och nu imorse vaknade jag utvilad, ny energi och vet att såna här faser går man också igenom.
Jag är livsviktig för Theodor, jag är hans mamma och han hatar inte mig bara för att han gråter.


Han är rätt fjantig vid amningen. Han äter jätte bra och ser mätt och belåten ut, men efteråt vill han fortfarande sutta vid bröstet men blir helt hysterisk så fort det kommer mjölk, och han vägrar att ta nappen av mig. Det är bara Lennie och mamma som kan ge honom den.
Men idag bet jag ihop, knäppte bhn, tog honom mot mig och pratade, vaggade och höll mitt lugn. Han skrek som en galning, men efter 10-15 min somnade han gott i min famn. Just då kände jag mig stolt. Jag höll mitt lugn, och det funkade.


Nu låter det säkert som att Theodor är ett skrikigt barn. Han har högst skrikit en timme och det var i onsdags, annars håller hans skrik i sig högst 30 min, Och det är bara ett mycket fåtal gånger om dagen, och aldrig på natten.
Han är en nöjd bebis, han är snäll. Tanken på dem som har barn som gråter alltid, stackars er. Men jag tror att man stärker sig när barnen skriker. Jag är inte van vid Theodors skrik, därför bryter jag ihop själv.
Ville skriva av mig. Man är inte på rosa moln längre, nu är det verklighet. Men jag älskar honom mer och mer, ju mer verkligt det blir.
　


Ni som har barn, berätta gärna hur ni hade det första tiden, tips m.m. Man läser ju bara om dem underbara sakerna på bloggarna, och då känner man sig ännu mer ursel. Hihi

Kroppen är ett under

Kroppen är ett under. Hur magen bara kan sjunka ihop så efter att ha varit så stor.

Dagen innan Theodors födsel

40+5

Dagen efter födseln

En vecka efter födseln

Svar till dig Emma. :)
Pratade med BVC sköterskan igår om jag skulle väcka honom eller låta honom sova. Hon sa att om det går mer än 4 timmar så ska man väcka dem, inte pga de ska gå upp i vikt, utan för att deras blodsocker faller så snabbt.
Annars hade jag självklart gärna låtit honom sova. Haha.

Perfekt

Theodors BVC-sköterska var här imorse. Vägde honom och han vägde 2940gram. Helt perfekt viktuppgång, t.o.m lite extra. 300 gram sen vi åkte hem från BB. Men det är inte så konstigt så som han suttar. Fick ju t.o.m börja med napp i söndags.

Var dock lite orolig inför det med nappen, eftersom amningen kan förstöras. Men icke icke. Och sköterskan tyckte att det var ett bra val. Amningen har ju funkat sen första stund han lades på mitt bröst, och det fungerar ännu bättre nu. När man älskar amningstunderna, då vet man att allt fungerar.

Här trivs hans hos sin mormor. Hon får honom i sängen på morgonen, så att det ska vara lättare för att stiga upp. Dock stiger hon upp glad som en solstråle, men hon har svårt för att ta sig till jobbet. Haha.

BVC

Sitter med min nyvakna bebis i knäet. Han tittar sig runt medans jag skriver här på bloggen.
Om en halvtimme så kommer BVC hem här, för vägning, prat m.m.
Fick välja själv om jag ville komma dit eller dem hem till mig. Klart man då passar på att dem ska komma hem till en.

Igår åkte vi hem till pappa. Var en jobbig kväll för mig och lillen. Jag var stressad och han trött, så jag grät och han skrek. Men så fort vi kom hem så gick jag och la mig och mormor natten Knodden mest pga jag var så stressad och han kände av det. Klockan 10 var vi båda däckade.
Och inatt var vi båda jätte trötta, och jag fick väcka honom för att han skulle ha mat.

Annars var det skoj att träffa hela släkten och att Knodden blev en vecka på sin morfars födelsedag.

Familjen

Jag har nog världens bästa familj. Theodor somnar i min säng, och jag går in och väcker brossan. Frågar honom om han kan lägga sig i min säng istället och sova, så att jag kan duscha.
Självklart gjorde han detta.
Nu sitter jag vid datorn och tittar bort på två trötta killar.

Filten på bilden som Theodor har fått av sin Moster Malin och Johan. Helt perfekt med en filt med luva. Han har sovit med den hela natten och han trivs med den. Dock kom det llite kräk på den imorse, men favoritfiltarna är väl dem som luktar mest?
Han älskar sin filt som vi har haft sen förlossningen.

Nu ska jag klä på mig myskläder, och sen se om lillplutten ska ha lite mat eller om han vill sova vidare. Jag tycker att jag hör något snuttande från honom.

Lycklig

Jag är nog den lyckligaste människan på jorden.

Jag har verkligen världens finaste och snällaste son.

Han är så harmonisk och lugn och kan få en att bli så avslappnad.

Imorgon blir han en vecka, och det är hans morfars födelsedag och alla på pappas sida ska få träffa honom imorgon.

Var och köpte lite finkläder till honom innan på Åhlens. Han kommer bli så snygg.

Promenerade en långrunda med Malin och Sofie, och min Theodor trivs verkligen i sin vagn.

Igår tog jag förresten ett stort steg. Om man tänker efter så var det för Theodors pappas skull, men det jag gör för hans skull blir för Theodors skull längre fram i livet.

Jag hörde av mig till honom i lördags och ville att Theodor skulle få träffa sin pappa. Men pga allt som det har varit och att jag har mått dåligt så ville jag inte på något sätt träffa honom. Men Theodors bästa morbror Lennie gick ner med honom och för att visa upp honom för sin pappa och farfar.

Kändes bra att jag tog det steget. För det var visst det som behövdes. Tråkigt att det bara är en person som behöver vända in och ut på sig själv. Den stunden som han var ifrån mig kändes som en evighet, en evighet av ångestattack, smärta och saknad. Men så fort han kom upp tog jag honom i min famn. Åh, jag vet vad kärlek är!

Nu har precis Malin och Sofie gått hem. Blev matlagning med dem och familjen. Jag satt mest och ammade, men sen hade vi en mysig matstund och lillen har sovit i en timmes tid ungefär. Ska passa på att sova själv en stund, för snart vaknar han nog och vill ha mat.

Längtar redan, även det gör ont. Men jag saknar honom när han sover, min dyrbara skatt.

P.s Det kommer en förlossningsberättelse, men jag börjar att skriva på den när jag har landat lite mer. Men den kommer.

Theodor

Som ni alla säkert har förstått så föddes Theodor 10 November 18.40.

Det var en helt obeskrivlig känsla att få upp honom på mitt bröst.

Från att precis betet sig som ett monster, till att slänga av sig det gulligaste hej till min son. Det var bevis på kärlek.

Min älskling ligger och sover så fint i min säng nu, och jag hade kunnat passa på att skriva en massa. Men jag tycker att det kan vänta.

Roligare att uppdatera här när man kan göra småinlägg ofta, en stora inlägg sällan. Eller vad säger ni?

Envis

Just nu sitter man och känner sig lurad. Vi vill ha honom här nu ju.
Då blev det ingen Theodor på Theodordagen. Oh well.
Högst 1½vecka till förhoppningsvis, om inte de på KK tycker att man ska gå en vecka till. Risken finns.

Gick jätte bra hos BM idag iallfall. Allt såg finfint ut. Och man har redan gått ner 1 kg. Haha. Men det är vanligt mot slutet.

Jag är så uttrååååååkad. Jag vill bara sova bort dagarna så att tiden ska gå snabbare. Jag vill ha honom här, jag vill se honom, jag vill träffa honom.
Får väl försöka att be en bön eller något :)

Theodor

Namnsdag idag:
Teodor eller Theodor (eng. Theodore) är ett mansnamn med grekiskt ursprung. Bildat av theos - "gud" och doron - "gåva".


Jag vet faktiskt inte varifrån jag fick namnet Theodor. Allt började med att vi började att kalla honom Theo, men jag tyckte det var kort, så det fick bli Theodor.
Jag känner ingen som heter det.
Och sen att hans namn betyder guds gåva. Hur fint är det?
Jag visste inte ens vad det betydde, och jag kan verkligen instämma att han är guds gåva till mig.


Min farmor fick även namnet Theodor i sitt huvud när hon satt och virkade till honom. Hon var tvungen att virka in ett namn, och av någon anledning dök Theodor upp i hennes huvud, utan att ha pratat med mig eller hört från någon annan att han skulle heta så.
Tror det är meningen att min lille prins ska heta Theodor.
Många säger att de inte vill välja namnet förrän de har sett barnet. Men det är en Theo, Theodor som ligger i min mage.
Typiskt nu om det inte gör det. Haha.

Jag längtar efter honom. Min lilla prins, min gåva, mitt allt.

BM

40 + 5

Jaha.... Jag skulle varit hos BM halv 9 idag, men var stensäker på att det var imorgon.
Fick en tid kl 13 idag, men inte säkert hon hann tills dess. Annars blir det imorgon. Haha.
Hon ringde och trodde att jag låg och födde någonstans och mitt svar var "om det vore så väl". Haha.
Har aldrig missat ett enda besök hos min BM, konstigt nog. Förhoppningsvis SISTA besöket nudå! Hihi

Trött

När man känner sig hängig och trött så vill man att han ska vänta inne tills man blir frisk.
Men på ett sätt så börjar jag att bli trött på detta nu.
Jag är inte trött på magen eller att vara gravid. Jag är trött på att jag inte får träffa min son.
Längtar så efter honom.

Imorgon är det Teodors namnsdag, men Theodor räknas självklart in där också. Hihi.
Hade varit så himla coolt om han ville komma imorgon, men finns inget som jag kan göra åt det.
Det är moderkakan och han som bestämmer. Jag kan bara vänta vänta vänta.

Mamma säger att jag inte ska försöka att tänka på det. DOH! Enkelt att säga.
Jag tänker på det hela tiden, och om jag inte skulle tänka på det för en sekund så får jag antagligen sms där någon frågar om ingen Theodor har kommit ut än.
Om jag inte ska tänka på det så får jag insolera mig och sova.
Ahhh.. Trodde aldrig att längtan kunde bli så här galet stor.

Sjuk?

Ligger i ett bad och bloggar just nu. Mår skit idag. Känns som att jag börjar bli sjuk. Inte läge för det nu kanske? En positiv sak iaf. MFF leder med 2-0. Yeaaaaaaaaaah!!!!!!!

Jaha

Jaha. Då satt man utan son denna helgen också. Men nästa helg är det ännu större chans till att jag spenderar med min son. Hoppas Hoppas.
För var dag som går så känner jag mig mindre och mindre förberedd, känns som att han ska stanna där i all evighet.
Sen vecka 36 har jag varit beredd på förlossning m.m, men nu börjar jag att känna mig vilsen.
Jag har inga känningar alls. Jag var mer säker på at than skulle födas när jag var i vecka 37-38. Hade jobbigare nätter, sammadragningar m.m än vad har jag nu.
Men men, när det väl sätter igång så tror jag att det sätter igång på riktigt.

De flesta har haft fel på datumen nu iallfall. Nu återstår SaraLouise dag idag. Sen är det ingen som har gissat på senare. Alla trodde att han skulle komma förtidigt. Men nej nej, han vill vara riktigt efterlängtan innan han kommer. Han vill inte komma ut som en överraskning, utan som en som får all uppmärksamhet. UNGJ*VEL. Haha.
Hade faktiskt varit rätt fint om han kom på tisdag. Det är hans namnsdag då. Theodor.

Men jag hade faktiskt hoppats på att han skulle komma i helgen, så att mamma kunde åka till STHLM o att kusin, och vännerna från STHLM hann träffa honom. Men icke icke.

Hormoner

Mamma ringde igår och frågade "Pepparkaksgubbe eller tomte?". Och jag svarade såklart Pepparkaksgubbe. Har redan hittat Tomtedräkten ju.

Men lilla mormorn köpte bl.a denna till lille Theodor. Den blir perfekt när vi tjejer har vår julkväll.

Jag har inte haft mycket hormonsvägningar under graviditeten. Mindre än när jag inte var gravid.

Men idag är inte mitt humör att leka med. Ingenting funkar idag. Mina favoritleggings som är så himla bekväma att ha på sig, gick isönder idag. Och alla andra är så obekväma (min hud är jätte känslig) Så jag fick köpa ett par nya. Hur lönt känns det att köpa ett par nya mammaleggings? Men men.... Skönt att ha efter förlossningen iallfall.

Igår hade jag och Sofie en heldag. Vi städade, handlade, spelade spel, lagade mat, åt, och sen kom Ida hem med arbetskamrater som vi satt och var sociala med en stund innan Sofie skulle skjutsa dem alla till restaurang. Under tiden fixade jag popcorn, läsk m.m. Och sen kom Sofie hem, och sen trillande Sara, Malin och Johan in.

Blev idolkväll och färgning av hår på Råttan Sofie. Myspyskväll.

När jag kom hem så satt brossan och spelade poker med två vänner. Macke och en som heter Theodor(e). Han hade ett E på slutet. Han tyckte att jag hade valt ett bra namn. Men det finns ingen som har varit emot mitt val av namn precis (om vi nu utesluter vissa personer).

Fick även ett tråkigt sms av en vän igår, som tyvärr visar sig att inte vara min vän längre, eftersom han inte respekterade det jag sa. Men man märker verkligen vem som är ens vänner och inte. Och jag kan säga att jag har hittat fler äkta och riktiga vänner än vad jag har förlorat under min graviditet. Hihi.

Så skönt att kunna rensa bort människor som får mig att må dåligt.