Dagarna börjar att bli bättre rutinmässigt. Knodden äter mer regelbundet. Ca var 3-4 timme, på nätterna lite oftare.
Har kommit på nu varför han gråter. Han gråter när han är trött. Och det är bara att bita ihop.
Igår och idag har jag klarat det utmärkt. Jag höll mitt lugn och känner styrka när jag ser hur avslappnad han blir efter en stund när man har tröstat honom.
Han har varit väldigt vaken nu på förmiddagen. La honom i sin säng och satt igång spelmobilen. Han var fascinerad av den och tittade på den i ca 20 minuter. Sen tog jag min hand mot hans kind och han slöt ögonen. Nu sover han så fint i sin säng.
Det är inte alltid han behöver somna med närhet. Han är duktig och kan somna utan vaggning också.
Nu ska jag också passa på att vila.
Tack Emma för din lilla berättelse om era första veckor. Skönt att folk vågar visa att det inte är en dans på rosor. Du är stark som har klarat det helt själv. Vet att om man behöver så klarar man det, men jag är glad att jag bor hemma fortfarande, så jag kan få stöd av mamma och bror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar