Idag var vi hemma hos Sofie hela dagen.
Var riktigt skönt att komma iväg och inte behöva sitta hemma.
När lillen hade ätit, bajsat, kräkt och fisit så somnade han fint i sin mosters famn. Det var så skönt och avslappnade för mig. Jag hade inga plikter som väntade mig och jag kunde bara sitta ner och ta det lugnt.
Dagarna börjar att bli rätt kämpiga eftersom amningen inte fungerar riktigt. Den fungerade så bra innan, men nu har den blivit så kämpig. Och jag vill verkligen inte sluta med amningen, men jag vet inte hur länge till jag ska orka.
Har sagt att jag ger det 1-2 veckor till, men jag är rädd att jag inte orkar. Var ska jag få styrkan ifrån?
Puhhhhhh. Nu sitter man och gråter. Babyblues?
Det är så jobbigt vargång jag ska amma, för jag är så rädd att det inte ska räcka till. Allt har blivit en ond cirkel. Det som var så mysigt innan. Hoppas på nya krafter snart...
Du räcker mer än bara till! Du är hans allt även om du inte ens hade haft Booobisar :)
SvaraRaderaNöjd mamma=Nöjd bebis...Nöjda stjärnor=Nöjd moster <3 Älskar er!
Jag beundrar dig för hur du kan vara så öppen och ärlig om allt. Jag har också ibs men tycker det är så pinsamt så ingen annan vet om det och fattar inte varför jag svimmar ibland :P Grattis till en jättesöt son! /Pernilla
SvaraRaderaAv egen erfarenhet så tycker jag inte att du ska deppa ihop över detta.
SvaraRaderaDet speglas av så tydligt med dina känslor på bebben och har du klarat av att amma så här långt så ska du vara nöjd med det.
Han har fått den viktiga första mjölken.
Vi försökte typ i 5 veckor men jag mådde riktigt dåligt av all press och stress.
Fick psyk bryt hemma hos svärmor och grät oavbrutet i 30 minuter då jag kände mig som världens sämsta mamma.
Sen när jag sluta så hade jag en helt annan harmoni i kroppen.
Perla är ju ett flaskbarn och har absolut inte varit sjukare än andra barn för det.
Tvärtom, hon fick sin första förkylning för 2 veckor sedan och då e vi alltså ändå ute bland folk och andra barn.Medans dom som ammat som vi känner har haft ett par omgångar av både det ena och andra.
Så det viktiga e att du mår bra.
Och du ska absolut göra som du själv vill,låt inte dom på bvc eller andra i din omkrets påverka ditt val.
Men för min del kändes det som en befrielse av känslor när jag väl bestämde mig för att flaskmata loppan.
Och hn blev en helt annan bebis.
Sov bättre eftersom hon blev mätt.
Kram på dig Louise och snart får vi ju ses...