Usch

Min natt har inte varit rolig. Jag har varit/känt mig febrig och sjuk, och Knodden har haft en orolig natt.
Mamma stannade hemma från jobb eftersom ingen av oss mådde bra. Jag ställde in mötet med SaraLouise. Bättre att ta det när jag och Theodor är på topp.

Men moster Fii bestämde sig för att komma hit, behövde hennes sällskap. Skratta lite och bli lite pushad.
När Fii är här, så blir jag mig själv. Skrattar och mår bra, vilket ger resultat att Theodor blir den lugnaste bebisen ever.
Fii bytade blöja, bytte kläder och nattade honom idag. Första gången hon någonsin har gjort detta, och hon var hur duktig som helst. Vi tog på Theodor ytterkläderna och vi begav oss ner till Triangeln. Jag behövde verkligen nya skor.
Vi gick inom en runda på Hemköp för att handla hem fika. Theodor var vaken hela tiden och han grät lite när vi packade ner varorna, men jag var lugn. Jag klarade det.
Vi såg en mamma som hade ett barn lika ny som Theodor, och den bebisen skrek hysteriskt.

Jag ska vara lyckligt lottad. Jag har en nöjd bebis. Han gråter inte ofta.
Läste att nyfödda gråter och är oroliga minst 2h om dygnet. Den tiden fyller inte ens Theodor ut med sitt gnäll, skrik och oro.
Men när han gråter i 5 minuter så känns det som en evighet för mig, och jag känner mig världelös. Han får lov att skrika. Jag gör inget fel för att han gråter.
Som Fii sa. Att en liten liten fis som vill komma ut, det kan han göra till världens största sak och skriker för fulla muggar för den lille saken.
Skrikande barn är ett friskt barn!

Nu fick jag lätta på mitt hjärta igen. Skönt.
Ska ta mig lite värktabletter, sen kommer Malin och Ullis upp en stund för att titta på miraklet. Sen blir det vila för mig.

Förresten, jag och mamma hade hysteriskt roligt igårkväll.

Skulle byta blöja på Theodor i sängen, och jag ser att han vill kissa, så jag tar det lugnt med att ta av blöjan, men eftersom inget hände, så tänkte jag att jag bytar snabbt till den nya blöjan. Så fort jag tittar bort med ögonen så kissas det. Över mig, över sängen, över honom, och jag och mamma bryter ihop av garv och Theodor tittar på oss som om vi var helt dumma i huvudet. Men gud vilket skratt vi fick. Dessa stunderna kommer man aldrig att glömma.