Mormor

Nu är det lite mer än två månader sen mormor dog.

Idag är det urnsättning, men jag har bestämt mig för att inte delta.

Jag vet hur påverkad Theodor blir när jag inte mår bra, och jag är rädd att han får för sig att komma också. Så mina tankar kommer att vara hos mormor idag, och jag vet att hon förstår varför jag inte finns med på urnsättningen. Vet att hon kommer vara närvarande hos mig hela dagen istället.

Den första tiden, när mormor hade gått bort så var det mycket sorg att bearbeta. Den har vi klarat av, och vi har accepterat att mormor inte längre finns vid liv. Men nu är det saknade som tär på en.

Det är många gånger jag vill ringa mormor, prata, skvallra eller be om råd. Att hon inte får träffa Theodor gör så ont i mig. Men jag vet att hon finns här för oss, och jag vet att hon vakar över min son. Mormor blir Theodors skyddsängel.

Men jag önskade att hon inte behövde ta farväl så tidigt. Hon kunde väl bli äldre än 71år iallfall? Det är ju ingen ålder, speciellt inte för mormor som var så pigg och glad.

Varför, varför, varför?

Jag har haft många drömmar om henne, att hon har kommit tillbaka. Men den värsta drömmen jag har haft var när jag var helt säkert på att min mobil hade ringt på natten och det stod mormor. Usch.

Fick sms av SaraLouise precis, nu när jag sitter och skriver detta. Hon skrev att hon är säker på att mormor finns hos mig hela dagen och att det är hon som ger mig styrkan och den fina, positiva entusiasmen som jag har.

Det värmde! Tack gumman, kan inget annat än att hålla med.

Mormor har alltid fått mig att tänka positivt, och att vara stark. Allt har någon mening med livet, och man ska tro på ödet. Jag är helt säker på att det är mormor som hjälper mig, mamma, lillebror, släktingarna att gå igenom denna sorgen och saknaden med sådan styrka som vi har.

Älskar dig mormor, vår svan