Lycklig

Jag är nog den lyckligaste människan på jorden.

Jag har verkligen världens finaste och snällaste son.

Han är så harmonisk och lugn och kan få en att bli så avslappnad.

Imorgon blir han en vecka, och det är hans morfars födelsedag och alla på pappas sida ska få träffa honom imorgon.

Var och köpte lite finkläder till honom innan på Åhlens. Han kommer bli så snygg.

Promenerade en långrunda med Malin och Sofie, och min Theodor trivs verkligen i sin vagn.

Igår tog jag förresten ett stort steg. Om man tänker efter så var det för Theodors pappas skull, men det jag gör för hans skull blir för Theodors skull längre fram i livet.

Jag hörde av mig till honom i lördags och ville att Theodor skulle få träffa sin pappa. Men pga allt som det har varit och att jag har mått dåligt så ville jag inte på något sätt träffa honom. Men Theodors bästa morbror Lennie gick ner med honom och för att visa upp honom för sin pappa och farfar.

Kändes bra att jag tog det steget. För det var visst det som behövdes. Tråkigt att det bara är en person som behöver vända in och ut på sig själv. Den stunden som han var ifrån mig kändes som en evighet, en evighet av ångestattack, smärta och saknad. Men så fort han kom upp tog jag honom i min famn. Åh, jag vet vad kärlek är!

Nu har precis Malin och Sofie gått hem. Blev matlagning med dem och familjen. Jag satt mest och ammade, men sen hade vi en mysig matstund och lillen har sovit i en timmes tid ungefär. Ska passa på att sova själv en stund, för snart vaknar han nog och vill ha mat.

Längtar redan, även det gör ont. Men jag saknar honom när han sover, min dyrbara skatt.

P.s Det kommer en förlossningsberättelse, men jag börjar att skriva på den när jag har landat lite mer. Men den kommer.