KK

Obs! Bli ej oroliga när ni läser detta inlägg!

Det blir positivt!

Jag har varit stammis på KK denna veckan.

Från i måndags (ursäkta äcklet), har jag haft jätte vattniga flytningar. Lite oroväckande var det, och jag hade en känsla av att det var sippande fostervatten. Men jag avvaktade.

I onsdags när jag var ute och promenderade med SaraLouise så sa hon nästintill mig på skarpen att ringa till KK för att kolla upp detta. Eftersom det hade gått så många dagar, och ifall det skulle vara fostervatten så finns det inget som skyddar Theodor och han kan råka ut för en infektion.

När jag kom hem ringde jag BarnmorskeDirekt som sa att jag skulle röra bäckenet, skifta från liggande och stående och vara lite aktiv, för att sen kanske försöka avgöra själv om det är vatten eller flytning. Efter en promenad och kaffe hos Ida och Sofie, så gick hemmåt för att undersöka detta.

Jag kunde fortfarande inte tolka vad det var. Så jag bestämde mig för att inte bada iallfall och avvakta, och att jag skulle ringa BMDirekt på torsdagsförmiddagen.

När jag vaknade så ringde jag dit och förklarade allt, och hon bokade in en tid direkt till mig.

In på KK själv. Hade tackat nej till sällskap eftersom detta skulle gå snabbt och om det är fostervatten så får jag ju ringa mamma min.

De kopplade mig till EKG.

Det gör dem alltid på KK. Enda chansen till att kolla så att barnet mår bra, innan de gör undersökningen på mig.

Vanligast så ligger man där högst 20 min. Jag fick ligga 45 minuter. Sköterska, barnmorska och läkare skiftade för att kolla hans puls. Den låg väldigt högt hela tiden. Sällan den var under 150.

Efter 45minuter så bestämde de sig för att kolla om det var fostervatten. Men det var flytningar *Puhh*.

Men de visste inte vad de skulle göra med hans puls. Men de bestämde sig för att boka in mig på en blodflödesundersökning i navelsträngen (eftersom jag bara har 2 kärl ist för 3) och sen hade jag även en undersökning för hans hjärta sen jag var på det 3e ultraljudet. Pga det 3de ultraljudet så har man som rutin att kolla hjärtat. Så detta fick jag inbokat samma dag. Den 25oktober. Alltså oro i 1½ vecka typ, men skulle be barnmorskan att hålla kolla på hans puls m.m. under mina vanliga rutinkntroller.

På allt detta så kände även läkaren att han inte var fixerad. Hans huvud var rörligt, så om mitt vatten skulle gå så var det att sätta mig eller lägga mig ner direkt för att ringa till förlossningen och få instruktioner och få åka in på kontroll.

VILKET JÄVLA HELVETE? Fick det inte bara flyta på?

Jag kom hem och allt kändes skit. Jag var livrädd och bad att min älskling skulle stanna inne iallfall till den 25e oktober. Kände att det är enklare att gå igenom undersökningarna när han ligger i magen än när han är utanför.

Fredagsmorgonen gick jag upp halv 5. Gick absolut inte att sova.

Klockan 10 var det dags för vanlig rutinkontroll hos min BM.

Hon frågade hur det var och berättade att hon hade hört om gårdagen. Vi pratade en massa och hon förklarade allt kring undersökningarna och kring fixeringen.

Så var det dags för att lyssna på hans hjärta. DUNK DUNK DUNK DUNK. Över 170 hela tiden. Hon sa att vi fick ringa bort till KK, men först skulle hon känna om han var fixerad. JADÅ!

Duktig pojke som fixerat sig under natten.

Sen satte hon sig och ringde KK, som sa att jag skulle komma in till Prenatalen direkt. Jag började att gråta och min BM sa att jag ej behövde vara orolig, för jag får hjälp där, och om han nu måste födas så är jag fullgången.

Men man vill bara att allt ska flyta på ju.

Jag ringde mamma och sa att vi möts utanför KK, så tog jag bussen dit.

Vi åker upp på tredje våningen till Prenatal Mottagningen. Lite flyt där och de skickar ner oss till Prenatal Avdeldningen. Där det också var flyt och jag fick läggas i en bättre EKG-maskin där de hade koll på min syrestäning, sammadragningar, puls, hans puls och rörelser.

Jag låg i sängen i 30 min, och ju oftare jag tittade på EKG-maskinen, desto gladare blev jag.

Hans puls låg på 130 (hans vanliga nivå), när han var aktiv gick den upp till mellan 150-170 och under sammandragningar var den nere på 118 som lägst. HUR PERFEKT VAR DETTA?
Undersköterskan kom in med ett stort leende och sa att det såg hur fint ut som helst. Men hon kunde inte skicka hem mig förrän läkaren hade träffat mig.

Så jag och mamma fick kaffe, och satt på rummet och snackade en massa. Efter en timmes tid så kommer läkaren in och säger att jag kan åka hem.

Oturen med hans höga puls har varit att dem har mätt den hela tiden när han var aktiv. Haha. Jäkelunge. Som läkaren sa så har jag en väldigt aktiv bebis, och det ska jag vara glad för. Det är ett bevis på att dem mår bra. För om han hade haft infektion eller varit dålig så hade han inte orkat att vara lika livlig.

Så nu inväntar vi iallalfall undersökningarna den 25e, sen är han hur välkommen som helst.

Även allt såg bra ut, så vill dem inte bara skita i undersökningarna ju. Lika bra att vara på säkra sidan, och som dem säger på KK. "Vi är extra petiga."

Så himla skönt, och jag känner mig verkligen omhändertagen.

Hoppas att jag inte oroade er under er läsning, men tyckte det var en liten mysig berättelse om hur min lille son REDAN kan göra sin mamma orolig.

Men allt är bra med oss nu. Och snart får vi se varandra i ögonen.

(Du har så rätt så Alexandra. Självklart menade jag CTG och inte EKG. Haha. :-DMen ni förstår iallfall. Hehe )