Känslor

Denna veckan har gått snabbt, men mycket har hänt. Mina känslor är mycket blandade, och jag vet inte om jag ska gråta eller skratta. Får väl le med ena ögat och fälla en tår med det andra.

Barnmorskebesök - 5 oktober
Hela helgen har jag mått piss rent ut sagt. Värkar, sömnlösa nätter, febrig och oro.
Men jag bet ihop och väntade tills jag kom till min barnmorska på tisdagen.
Hon bestämde sig för att vi skulle skicka urinen på odling, eftersom hon hittade bakterier, och hon ringde även en läkare för att se om jag kunde få medicin redan samma dag.
Urinvägsinfektion är inte bra för mig, och Knodden kan komma förtidigt pga det. Hon tyckte att han kunde stanna inne två veckor till iallfall, och hon kände hur fixerad han var, och långt ner ligger han. Min kropp säger "han kommer snart", men mitt huvud säger att han vill gotta sig ett bra tag till. Magkänslan säger faktiskt ingenting, men jag känner att jag får ta dagarna som dem kommer
Lillebror fick följa med på detta besöket, och han tyckte hjärtljuden lät högt. Det blev lillebrors födelsedagspresent. Hehe.

Familjerättsbyrån - 5 oktober
Det gick väl sådär på familjerättsbyrån.
De tog hand om fallet jätte bra, men hade inte behövt gå dit dock.
Jag blir så arg, frustrerad och ilsken så fort jag tänker på detta besöket.
Jag har vänt in och ut på mig själv, försökt att få denna personen att bli delaktig i graviditeten även jag har haft en inner ilska. Försökt att släppa detta för min sons bästa. Men...... Så går denna personen bakom ryggen på mig, och sätter en kniv i ryggen på mig.
Bevis på att jag verkligen känner denna människan även jag inte spenderade mycket tid med honom. Tänk att en person som man avskyr, kan ha gett en det finaste man ska få.
Jag vet att jag inte ska skriva sånt här i bloggen, men bloggen får mig att må bra. Jag är arg och jag vill få ut min ilska.
Att man inte är mer försiktig? Väx upp för f*n.

3e ultraljudsundersökningen - 5 oktober
Jag blev kallad till ett 3e ultraljud, eftersom de tyckte att han var lite kort.
Oro har funnits i min kropp, men pga all ilska som jag hade så hann jag inte tänka på detta innan jag träffade läkaren.
Jag var en timmespatient och han tittade igenom Theodor nogrannt. Läkaren sa "jag ser inga grova missbildningar."
VA? Det började att snurra i huvudet, jag tittade på mamma och hon tittade på läkaren som "ändrade" sig lite och sa "inga små heller". Haha.
Läkaren var ej så duktig på svenska, så han försökte väl uttrycka sig på bästa sätt, men ack vad det gick fel.
Haha.
Han sa att Theodor var normalstor, och att vi inte behövde oroa oss. Sen var det dags för att se Theodors ansikte. Men jag förstod inte att det var ansiktet förrän läkaren sa "aww, han öppnar munnen". Jaha. Tittade vi på ansiktet nu? Haha.
Läkaren awade rätt mycket. Fick se när Theodor stoppade fingrarna i munnen, men sen ville han inte mer och tog handen för ansiktet. Haha. Jäkelunge.
Besöket gick jätte bra och en lättnad föll från axlarna. Han sa även att han skickar iväg mig på ett hjärtljudskontroll. Varför? Ja, det var mest för att lugna ner mig och mamma.
Men vi är inte speciellt oroliga, och jag vet att allt står rätt till med hans hjärta ju. Men tror det är en liten rutin dem gör. Även om det är fel på hjärtat eller inte. Tror det är mest för föräldrarnas skull.
Men ett tag efter besöket så blev jag ännu mer arg. Han kunde inte ens höra av sig för att höra hur det gick på ultraljudet, hur det var med hans son. Nej, tänk på dig själv bara. Skönt att man fått detta bekräftat

Onsdag - 6 oktober
En kämpig dag, med alvedon och pencillin. Låg i sängen hela dagen, men tog mig ut en liten runda på kvällen för att gå upp till Ela för att prata av mig, och sen även för att gå en runda med Dolly. Det var skönt att få prata av sig.

Föräldrarutbildning - 7 oktober
En intressant utbildning, men man visste det mesta redan. Men det var skönt att få saker bekräftat. Mamma följde såklart med eftersom hon ska vara med mig på förlossningen, så tyckte att det passade bra så att vi har fått samma information.
Dem flesta var väl i samma vecka som mig, men ack vad liten jag är jämfört med dem som var där. Hon som satt bredvid mig märkte jag mest skillnaden på, eftersom hon är beräknad en dag efter mig. Men nu behöver jag inte ursäkta att magen är liten för att jag har en liten pojke. Jag har liten mage, men en normalstor pojke.

Efter utbildningen så gick jag hem, åt frukost och sen la jag mig en stund. Ville vara så pigg som möjligt för att orka fika med Krause. Men när jag vaknade kände jag mig yr, febrig och hade dem dumma värkarna. Så jag bestämde mig för att stanna kvar i sängen, vilket jag har gjort nu hela dagen. Jag MÅSTE bli bättre. Jag är inte mig själv just nu, och jag vill bara upp och hoppa. Men det är denna dumma urinvägsinfektionen som sänker mig.
Men jag är snart tillbaka, jag lovar! Vill ju träffa mina vänner. Annars får ni väl komma till mig när Knodden har ploppat ut.