Bara känner att jag måste skriva av mig detta. Jag har sagt till mig själv att skriva om glada saker i bloggen. Men ibland så kan man behöva flika in med något som inte är så positivt. Och jag tror att vissa kan känna igen sig i detta.
Satt och pratade med Mormor, och efter samtalet så började jag att fundera.
Vad är det egentligen för skillnad på psykisk och fysisk misshandel?
Jag har varit med om bägge delarna, och jag kan lova att den psykiska misshandeln är 1000gånger värre än den fysiska. Den fysiska går förhoppningvis över efter ett tag. Men en psykisk misshandel sitter i väldigt länge. Det kan t.o.m sitta i hela ens liv, medans den fysiska blir ett litet svagt minne.
Jag tycker att det borde finnas straff för pyskisk misshandel. Men jag undrar om det egentligen finns. Iaf på de grunderna jag har.
Ibland önskade jag att jag hade blivit rejält fysiskt misshandlad. Mest pga av att kunna få folk att förstå bättre, men även för min egen skull. Att smärtan och rädslan går över snabbare.
Min värsta mardröm är just nu att mitt barn ska komma i fel händer. Jag önskar av hela mitt hjärta, att mitt barn aldrig får vara med om det.
Jag förstår nu vad modersinstinkt är. Man gör verkligen allt för sitt barn. Och man vill hålla barnet borta från allt ont.
Men hur ska detta gå? Att t.o.m när min Theo är född så kan han komma i fel händer.
Usch, detta skrämmer mig så förfärligt just nu. Men jag ska göra allt som står i min makt. Att om han måste komma i fel händer, så ska jag se till att han aldrig, ALDRIG blir skadad psykiskt eller fysiskt. Även om det kommer att ta kål på mig, och göra ont i hela mig. För rätt ska vara rätt, även det rätta kan kännas helt fel.
Med en mamma som du, som är inställd redan nu på att göra allt i din makt för att han inte ska vara med om liknande som du berättar att du varit med om, och som jag hur gärna jag än vill förneka det, varit med om, så tror och hoppas jag verkligen att det aldrig händer. Det ödet vill jag inte ens förunna min värsta fiende och du kommer som sagt göra allt för att förhindra det. Han föds under en lycklig stjärna, som son till en mamma som är beredd att kämpa för honom, och bara det är en otroligt bra början. Fortsätt som du gör så kommer han få ett bra liv, med endast de vanliga "mamma-problemen" som ingen kan undvika ;)
SvaraRaderaDet är alltid lättare att bevisa fysiskt våld eftersom det ofta syns. Men psykisk är svårare eftersom det sitter på insidan. Klart att man sedan kan anmäla båda fallen. Frågan är bara hur man ska bevisa det.
SvaraRaderaJag känner på mig att det kommer att gå bra med ditt barn. Sedan är det upp till dig om vad som händer under uppväxten. Det är dax att börja välja vänner och miljö som är bra för barnet. Men det vet jag att du kommer att göra eftersom du har en bra familj som stödjer dig.
Jag följer med intresse hur det går.
Ha det bra och hälsa familjen.
Kram Ingvar!!