Killen i mitt liv

Ultraljudet gick jätte bra, och det var mycket känslosamt. Bästa jag har varit med om (hittills)
Så fort jag la mig ner på britsen så känner jag hur han börjar att röra sig. BM tar gele på min mage sen sätter hon utraljudet på magen och direkt ser man hur det rör sig. SNABBT! Det första jag ser är när han mumsar fostervatten. HÄFTIG SYN! Sen såg jag och mamma hans hjärta bulta. Det var vackert.
BM såg direkt vad det var för någon sort, men väntade att berätta när hon hade dubbelkollat. Men jag fick se hjärnan, njurarna, ryggraden, hjärtat och fötterna. Den ena foten kickade han till rejält med så man såg under sidan.
BM visade och sen berättade att det var en fullt frisk pojke, och allt såg perfekt ut och att han var en livlig en.
Beräknad förlossningsdag flyttades fram 2 dagar. Alltså blir det den 4 Nov.

Känslan som jag har nu går ej att beskriva. Jag är världens lyckligaste och jag kommer att få killen i mitt liv.
Jag hade nog på känn att det var en pojke. Jag kände det från första början att det var en pojke, men när magen började att synas och folk sa att det var en flicka, så fick jag en känsla av det. Men kläderna jag köpte sist var mer pojkiga, jag säger ofta han + att jag sa häromdagen till Ullis att jag hoppades på pojke (har ej vågat hoppas innan).
Dock har jag ju bara kommit på ett flicknamn. Men kanske är så att det namnet ska jag spara till mitt andra barn?
Undra vad jag ska ha för namn. Jag har fasnat väldigt för Theodor (Theo) Men känner ej att jag vill bestämma mig än iallfall. Allt är upp till BARA MIG!. Underbart.

Jag är världens lyckligaste