Kärlek

Nu växer det. REJÄLT! Kan jag lova. Pratar lite med Brossan som är i Montenegro på msn nu och skickade denna bilden till honom.
Han sa "Tjockis". Haha.

Efter jobb, så fick min knatte något spratt. Och jag kan inte låta bli att fnissa till. För det kittlas verkligen där det "snärtar" tilll.
Jag var hos min kurator idag ju. Men jag var ute i god tid, och hade en halvtimme tills jag skulle träffa henne. Så jag passade på att träffa Sofie som jobbar i huset brevid sålänge.
Vi gick in på Pressbyrån och handlade glass och självklart pratade jag om Bebben.
Sen när jag kommer upp till min kurator, så berättade hon att hon stod bakom mig på Pressbyrån och hon blev så glad över att se en (väldigt) ung tjej vara så glad över sin mage, lysa ut den glädjen och visa att hon verkligen är stolt över det lilla livet i magen.
Hon trodde att jag var en 18årig tjej, men att det syntes att jag var så glad.

Det går inte att beskriva den lycka jag har.
Jag kan ärligt säga att jag går och är glad dygnet runt. De enda få gångerna jag gråter, det är när jag är rörd. Och jag är säker på, av hela mitt hjärta att detta kommer att hålla livet ut.
Nu kommer tårarna så smått. Tanken att om några månader, få vakna upp och få se mitt barn bredvid mig. Det går inte att beskriva och längtan är outhärdlig.

Jag är en lycklig gravid kvinna!