Faddrar idag blir utesedda av barnets föräldrar som ett förtroendeuppdrag. Uppdraget handlar om att vara en vuxen vän till barnet som finns till hand med stöd och uppmuntran. Och en viktigt uppgift är att faddern berättar för barnet om dopet, att Gud finns i barnets liv.
Därför känns det som många leker med detta ord, fadder.
Om man har två faddrar så tycker jag att den ena ska vara tillräckligt insatt i kristendomen för att kunna berätta om Gud och det kristna livet. Personen behöver inte vara jätte religös för detta, men ska kunna ge svar när frågorna kommer upp. Personen ska känna sig bekväm att kunna t.ex. ha handpåläggning vid konfirmation och gå på gudstjänster.
Idag känns det som att folk bara tar en person som står en nära.
För att i förr i tiden så hette det Gudföräldrar. Då hade dem även uppgiften att ta hand om barnet ifall det hände barnets föräldrar något så jag förstår ju hur föräldrar tänker, men idag handlar det inte att ta hand om barnet längre. Det har tagits bort.
Jag tycker personligen, och det kan vara för att jag är lite hellörad eller vad det heter. Men jag tycker att det är viktigt att personen är insatt i kristendomen. För jag vill att mitt barn ska kunna veta tillräckligt om sin religon. Precis som alla andra barn i andra religoner kan utmärkt mycket om sin egen religon + om den kristna religonen. jag har själv märkt detta när jag hade julkrubbsvisningar för dagis och lågstadiebarn i julas i kyrkan.
Men svenskar blir döpta, läser lite religion i skolan, blir konfirmerade, gifter sig och har begravning. T.o.m är det många skolor som har tagit bort att fira avslutningar i kyrkan. Så vet de något mer om kyrkan och kristendomen? Nej. Och jag tycker inte att man ska behöva veta mycket om det bara för att man är kristen, det är bara helt enkelt allmänbildning. Själv ångrar jag mig lite att jag inte har varit mer insatt i kristendomen. Det är på dem senare åren som jag började jobba i kyrkan. Jag känner ej att jag vill sätta mig ner och läsa allt kring kristendomen för att lära mig det, jag vill att det ska komma självmant. För det tar tid att lära sig om kristendomen. Därför tycker jag att man ska börja tidigt.
Men jag ska erkänna, jag har gått emot mina principer.
Jag ville att Emelie och Sofie skulle bli faddrar till min Bebbe. Ingen av dem är döpta, Sofie har gått ur Svenska Kyrkan men Emelie är fortfarande kvar men är ateist.
När jag läste lite om dopet, faddrar nu på internet, så fick jag upp ögonen.
Självklart ska det vara en kristen person som blir fadder och jag förstår det verkligen, och att personen ska vara döpt.
Så tyvärr blir Emelie och Sofie inte faddrar till mitt barn. Och självklart ville jag ge dem detta för att visa att dem betyder mycket för både mig och min Bebbe.
Men när jag läste runt, så fick jag upp en idé. Som jag ej ska berätta än. Men jag lovar tjejer. Det blir bättre än att bära barnet in till dopfuntan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar