Gnällspik

Idag är jag en riktig gnällspik.

Det är inte lätt att vara gravid idag. Jag känner mig mest fet, äcklig och ful.
Huvudet och kroppen har varit helt off idag och jag har knappt inte kunnat stå upp utan att det ska komma blixtrar för ögonen.
Jag har även gråtit en massa för jag har börjat att fundera väldigt mycket på om jag kommer att hinna att hitta en lägenhet till Bebben kommer.
Har sökt en massa idag. Skrivit till hyresvärdar m.m. Nu har jag gjort allt som står i min makt och nu gäller det bara att fortsätta och puscha. Jag hoppas att det lönar sig.
Men jag är ändå rädd. Jag vet ju att jag ej kommer att stå på gatan när Bebben är född, men jag kan vara självständig och ha eget boende. Då vill jag ha det också!

Jag har känt mig hemskt ensam idag också. Läser på bloggar om andra som väntar barn. Om deras planering, hur pappan för första gången känner hur barnet sparkar, renovering av deras lägenheter/hus.
Det känns rätt tungt att läsa dem bloggarna. Även jag har gjort mitt beslut att lämna pappan och vet att det var det bästa för mig, så känns det mellanåt tungt att Bebben blev till utan att man älskade varandra eller ville/kunde leva ihopa.
Men bara för att mamman och pappan inte är tillsammans så har ju ändå barnet rätt till att leva. Men jag önskade att det kom till av kärlek.
Jag vet att det är kärlek från min sida till mitt barn iallfall. Och även det ibland tänks som ett misstag så är det ju ändå ett stort mirakel.
Imorgon är en ny dag, ny vecka. Då går jag in i vecka 16. Jag hoppas jag har energi på helt annan nivå, är glad och får känna hur grynet rör sig där inne.
Min mage har börjat att växta igen efter en lugn period. Livmodern töjer sig där inne.
Längtar efter ultraljudet. Så att allt kan bli mer verkligt.

Längtar tills jag får se dig i ögonen och känna att jag inte gjorde fel.
Den dagen jag får hålla dig i min famn och känna att du är min
bara min, den dagen är så långt borta just nu.
Men jag kämpar älskling, jag kämpar