Mammasamtal

Idag gick jag och Theodor för att möta mormor. Hon skulle vara barnvakt medans jag var på mammasamtal.
När barnet är 2 månader så får man möjlighet att gå på ett samtal med BVC-sköterskan. Där lägger de all sin fokus på hur mamman mår.
Det var jätte skönt att vara på det samtalet. Få prata av sig lite kring allt som har hänt, och hon fick mig att vara stolt över mig själv.
Att jag tänker så positivt och är så stark trots allt som har hänt.
Bara det som har hänt är tufft för en, men framförallt när man är mamma också, när man måste lägga all sin fokus på barnet, vara på topp dygnet runt och att hela livet har ställts om, och att ett liv är så beroende av en så som ett barn är av sin mamma.
Jag känner mig stark, och det är tack vare allt stöd som jag får av mina vänner men framförallt av min mamma, och självklart av min lille son.
Det är inte lätt att vara mamma, och dessa två månaderna har varit riktigt tuffa. Men jag har klarat mig igenom dem, och det ska mycket till om något ska sänka mig.
Svåraste uppgiften i livet är att vara mamma, men det är verligen det bästa man kan va.

Innan när amningen strulade så var jag jätte ledsen, jag trodde inte att Theodor behövde mig om jag inte ammade "vem som helst kan ju ge han flaskan". Men nu märker jag verkligen vilket behov han har av mig. Han älskar andra människor, såsom sin mormor, moster och morbror. Men det är jag som gäller, det är mig han behöver för att må bra. Det ger en sådan pirrande känsla. Men ibland kan det också vara tufft när någon är så beroende av en.
För om man inte mår bra psykiskt eller fysiskt så märker dem av det, och mår dåligt. Så för min sons skull, även om saker och ting försöker tynga ner en, så är jag stark, glad och lycklig, för då är han lycklig och mår bra. Jag älskar honom så.