Jag vill

Jag vill, jag vill, jag vill så gärna ha ork och energi!!!!!!
jag hoppas för gudsskull att min läkare hjälper mig imorgon. Detta är inte okej! Stackars min son som får stå ut med en sådan klen morsa. Och lite synd om mig som får stå ut med en krävande son när man mår skit. Men det är kärlek det <3

Mamma

Jag har världens bästa mamma.
Imorse kände jag mig rätt okej när jag vaknade. Knodden var snackig och glad. Men sen helt plötsligt så blev allt svart för mig, jag tappade känslen i kroppen och började att kräkas, frukosten flög i golvet och Theodor började att gråta.
Fick ringa mamma, jag behövde verkligen hjälp.
Theodor somnade och sov nästan till mamma kom hem, och då tog hon honom direkt och jag la mig och sov väl sådär i 3 timmar.
Men bättre mådde jag inte. Psykiskt är jag hur pigg som helst, men mina ben bär inte mig.
Benen skakar så fort jag går. Men nu har jag gått en liten runda ner till Konsum. Var inte skön promenad, men fick luft iallfall.
Snart ska jag lägga mig med Knodden brevid mig och sova för natten. Hoppas på att jag mår bättre imorgon, men jag tror verkligen att kroppen säger ifrån att något inte är som det ska :(
Men jag kämpar!

Bärsele

Nu är det tänkt att jag ska börja med bärsele. Vill ha något annat att än bärsjalen. Jag har en bärsele som jag har fått, men den är faktiskt förstor för mig. Har den på den minsta men den sitter inte åt på mig. Sitter helt löst och känns inte alls säker då.
Har något tips på bra bärselar?

Sviker

När orken sviker en, och man vill bara gömma sig i ett hörn och stortjuta, så ser min lillkille till att jag får ny energi igen.
Har haft några tuffa dagar. Har väl mest varit pga mig, för att magen har krånglat + att jag har nog tappat en massa näring.
Men nu ikväll efter vår kvällspromenad, så somnade han så fint i min famn efter amningen. Längesedan han gjorde det pga byte av blöja, rapning eller något annat. Men idag somnade han fint, och tittade upp på mig flera gånger och log, nästan som "allt löser sig mamma".

Imorgon ska jag ringa både barnmorskan och dietisten. Man tackar inte nej till att gå ner i vikt, men man vill gärna göra det på rätt sätt. Vill ha ork, energi och vara glad hela tiden. För det förtjänar både jag och min älskade. Vi har inget att vara ledsna för. Vi har det underbart ju, med många fina människor runtomkring oss.

Idag var vi och hälsade på Maggan och Johan, och deras fina lilla Lovisa. Hon sov dock hela tiden, men min lille king visade alla sina sidor. Men när det blev den griniga sidan, så bestämde vi oss för att bege oss hemmåt, så att vi inte väckte lillflickan.

Imorgon skulle det egentligen bli SatsBaby, men det får vänta tills onsdagen istället, så att jag hinner få i mig ny energi och näring.

Så imorgon blir det inhandling av massa nya nappflaskor, och förhoppningsvis en liten träff med moster Fii, som vi båda saknar.

Nu ska jag pussa min fina godnatt, sen ska jag bädda ner mig.

Tråkigt

En av de första dumma kommentarerna som jag har fått här i bloggen:


"fan vad du lämnar din unge mkt till din mamma.. ta hand om han själv.. elr lämna han till sin pappa
Av Anonym på Mammasamtal kl. 02:22 "


Tråkigt att man är anonym när man vågar skriva sånt. Men detta måste vara en person som inte har barn själv, och som dessutom inte vet någonting om min situation.
Hade gärna kunnat förklara mig här, men om du vill ha en förklaring på min situation så ta kontakt med mig istället för att vara så mesig och skriva sånt.
Det jag kan säga är att jag inte lämnar mitt barn mycket till min mamma, min mamma är delaktig och ska då även få sin tid med sitt barnbarn, och jag behöver tid att återhämta mig för att ge full energi till mitt barn. Det skadar inte honom eller mig. Och hans pappa behöver du verkligen inte blanda in, eftersom du inte vet något om den situationen heller. Välkommen att kontakta mig om du har problem kring min situation, annars behöver du inte skriva sådana kommentarer.

Mammasamtal

Idag gick jag och Theodor för att möta mormor. Hon skulle vara barnvakt medans jag var på mammasamtal.
När barnet är 2 månader så får man möjlighet att gå på ett samtal med BVC-sköterskan. Där lägger de all sin fokus på hur mamman mår.
Det var jätte skönt att vara på det samtalet. Få prata av sig lite kring allt som har hänt, och hon fick mig att vara stolt över mig själv.
Att jag tänker så positivt och är så stark trots allt som har hänt.
Bara det som har hänt är tufft för en, men framförallt när man är mamma också, när man måste lägga all sin fokus på barnet, vara på topp dygnet runt och att hela livet har ställts om, och att ett liv är så beroende av en så som ett barn är av sin mamma.
Jag känner mig stark, och det är tack vare allt stöd som jag får av mina vänner men framförallt av min mamma, och självklart av min lille son.
Det är inte lätt att vara mamma, och dessa två månaderna har varit riktigt tuffa. Men jag har klarat mig igenom dem, och det ska mycket till om något ska sänka mig.
Svåraste uppgiften i livet är att vara mamma, men det är verligen det bästa man kan va.

Innan när amningen strulade så var jag jätte ledsen, jag trodde inte att Theodor behövde mig om jag inte ammade "vem som helst kan ju ge han flaskan". Men nu märker jag verkligen vilket behov han har av mig. Han älskar andra människor, såsom sin mormor, moster och morbror. Men det är jag som gäller, det är mig han behöver för att må bra. Det ger en sådan pirrande känsla. Men ibland kan det också vara tufft när någon är så beroende av en.
För om man inte mår bra psykiskt eller fysiskt så märker dem av det, och mår dåligt. Så för min sons skull, även om saker och ting försöker tynga ner en, så är jag stark, glad och lycklig, för då är han lycklig och mår bra. Jag älskar honom så.

Sömntuta

Dagen började med att jag vaknade klockan 6. Lillen sov fortfarande, och jag ville inte somna om, för då brukar jag bli så himla trött igen.

Så jag gjorde vid mig, satt vid datorn m.m. Klockan närmade sig 8. Hoho, ingen vaken bebis än?
Jag la mig brevid honom för att "tvinga" honom att äta. Vi skulle möta Elin och Joel kl 9.

Men han ville inte äta, men gosa och få nya kläder gillades. Han bara skrattade. Sen ville han sova igen när klockan var halv 9, så det var bara att ta på honom ytterkläderna och gå ut redan. Så fort vi kom ut så somnade han. Fick gå sakta bort till Elin, eftersom vi inte skulle mötas förrän 9. Haha.

Mötte upp dem, sen träffade vi SL och Juli på stortorget, sen begav vi oss mot Sats Västra Hamnen.

Träningen började med amning, sen var det full igång. Men min knodd ville så gärna vara med, så jag fick försöka underhålla honom den mesta tiden, men träning fick jag ändå.

Efter ett härligt pass begav vi oss hemåt, han fick rejält med mat, sen kom Sofie och lille knodden somnade så fint mellan oss i sängen (låter lite fel) haha.

Sen innan nästa måltid snabbade vi oss hem till Sofie. Lillen sov fortfarande, sov när vi klädde på honom, bar ner honom och la honom i vagnen. Vaknade inte förrän vi hade varit hos Sofie en stund. Så fick han mat, sen låg han mellan oss (igen) i soffan och tittade på tv och bara mös. Efter en lång stund jollrande, leende och sång så somnade han om fint av sig själv igen.

Sen kom extra farmor förbi, och fick träffa Theodor för första gången. Han blev arg när han vaknade till i hennes famn, så Sofie fick lugna honom och sen la vi ner honom i soffan igen, och puff så sov han igen. Haha.

Och sen jag och Theo skulle bege oss hemåt så blev jag och Sofie lite oroliga att han nästan var sjuk. Eftersom han har varit så lugn och fin idag. Hahaha.

Möter upp mormorn, och sen beger oss hemåt igen. Fick mat, blöjbyte, sen blev han skitsur för att han ville sova igen. La honom på sin favoritkudde, med sin gosiga filt och sin nallehund och han somnade igen. Och SOVER fortfarande. Sömntuta till bebis är vad jag har.

Jag har nog gått ner 5kg idag alltså. Gud vad jag har gått mycket idag + tränat. haha.

Men bra mår jag av det, och bara längtar tills jag kan lämna in Knodden på MiniSats så att jag kan få träna ordentligt :D

Helgen

I fredag var Sara och Malin här, och vi såg Lets Dance. Efteråt så gick jag och Malin en runda så att jag fick rensa hjärnan lite.

I lördags så firade vi mitt lilla gudbarn, Isak som fyllde 1 år den 11e.

Stora pojken.

Han var så söt mot Theo. Jag höll i Theo och morfar i Isak, så var Theo lite ledsen, så Isak tog ut sin napp för att ge den till honom. Och mina tårar började nästan att spruta.

Morfar har verkligen blivit en favorit. Han satt i fåtöljen med Theo som sov, Bruno (hunden) vid sina fötter, och Isak skulle säga godnatt och såg detta, att hans farfar la energi på någon annan. Så Isak blev jätte arg. Haha.

Innan vi åkte till kalaset, så var vi på mormors grav. Första gången för mig sen begravningen. Det kändes speciellt att vara där, och att även ha Theo med sig.

Mamma fixade hjärtkransen som vi har, och Theo "la" en liten hjärtkrans, och jag la även dit en sten med texten, saknar dig, och vi tände ljus från oss alla.

Det kändes bra, men ändå overkligt.

Saknar mormor så. Hon är fortfarande på semester för mig. Hon kommer tillbaka. :(

Snart får jag väl väcka min lille bebis, sjusovaren!

Jag har hunnit dricka kaffe, klä på mig, packa skötväskan m.m. Nu har jag inget annat att göra. Men då kan jag ju lägga all min fokus på det dyrbaraste jag har när han vaknar ju. Hihi

Idag blir det SatsBaby med SL, Juli, Elin och Joel. Babytiiiiiime!
Och senare idag så ska vi träffa moster Sofie. Theo saknade henne igårmorse.

Älskade liv

Skrick.... jag vet att bebisar behöver en skrikperiod under dagen. Men nu i två dagar har jag avlett honom från det genom att ta honom i bärsjalen. Jag kan inte beskriva hur glad jag är som började med den. Den är guld värd och Theodor älskar den. Blir lugn direkt när han kommer till rätta i den, och om jag hade orkat så hade han lätt kunnat sova/vara nöjd flera timmar i sträck i den. Imorgon ska jag testa att ha honom i den med overallen, för att testa att gå ut och gå.
Idag har vi varit hos Sofie hela dagen, och Theodor har varit så himla nöjd. Han låg och tittade på när Sofie fixade med strumpor. Sen kom SaraLouise (SL) och Juli förbi på en fika och vi fick byta våra julklappar. Hihi. Theo fick ett par supersnygga jeans av dem. Längtar tills han kan ha dem.
Jag fick även chansen att gosa en massa med Juli då Theo fick sin uppmärksamhet av Malin och Sofie.
Det blev mycket snack och planering framöver. Måndag är det dags för SatsBaby igen, och då ska SL och Juli med. Vi planderade även att det är dags för att testa MiniSats om en månad + en utekväll. Åhh ser framemot det! Att få lära känna SL utan barnsnack. Inte för att jag tror att vi kan släppa barnsnacket helt. Vårt liv kretsar kring våra barn ju.

Ligger i sängen och hör hur Theo snuttar på sin napp. Just nu älskar jag att vara mamma. Jag känner mig som en riktig mamma och kan inte tänka mig att vara något annat. Jag har äntligen kommit in i rollen. Kan inte få nog av honom, vilket är lite konstigt eftersom man har honom hos sig dygnet runt. Hihi. Min fina fining. Längtar tills imorgonbitti, då jag får se honom le mot mig och lysa upp min dag.

Tisdag

Tänkte gå ut och gå en runda med lillen, men han somnade om så gott igen. Morgontrött pojke.

Blir att jag väntar med att gå ut tills vi ska hem till moster Sofie istället. Känner att jag behöver prata av mig....idag igen. Har så mycket som snurrar i mitt huvud.

Jag hoppas, av hela mitt hjärta, att det löser sig snart. Jag kan iallfall inte göra mer än vad jag har gjort.

Idag blir min lille Isak, mitt gudbarn 1 år. Stora pojken :D

På lördag åker vi ut till Oxie på 1årskalas, och ska även besöka mormors grav. Som jag inte har fått chansen till än.

Vad ska jag göra nudå? Vila en stund? Hrm.. Nej. Sovit 9 timmar, med en amningsstund. Lyx eller? Ja.

Sen Knodden föddes så har han sovit bra varje natt.

Innan var våra förmiddagar jobbiga, då han alltid var gnällig hela tiden. Men nu har det ändrat sig, och han är gnälligare mot eftermiddagen/kvällen. Vilket är skönt, för då har man avlastning där mamma och bror kan hjälpa en. Då orkar man mer och man är inte förstörd hela dagen :D

Igårkväll var han gnällig. Fick ett sms av Elin där hon frågade hur Theo mådde, för Joel hade varit gnällig hela eftermiddagen. Men det är skönt att både hon och jag visste att de behövde skrika av sig intrycket från träningen. Hehe.

Men igår räckte det med att mamma gick med honom lite, sen gav honom till mig, så pratade jag lugnt med honom, och då kommer han på att han inte har något att skrika för och börjar att skratta istället. Charmtroll.....

2 månader

Idag blir min älskling 2 månader. Tiden går snabbt, men nu börjar vi verkligen att känna varandra på riktigt. Han har blivit väldigt mammig av sig, men det bästa av allt är att han är så himla kelig. Han älskar att bara ligga hos en, gosa med ens hand, arm, tutten och bara titta på en.

Kärleken växer för var morgon som jag vaknar och tittar på honom, och han ler.

Idag mötte vi upp Elin och lille Joel, för att ta bussen ut till Sats Västra hamnen. Bussresan gick jätte bra eftersom båda knoddarna låg och sov. Jag märkte att min plutt behövde lägga av en kabel, och klart gjorde han det medans jag stod och pratade med Helena. Haha.

Fick snabbt byta inne i klassen innan den började. Vi var ca 10mammor.

Det var hur kul träningspass som helst. Och det har aldrig varit så enkelt att göra armhävningar som idag när ens älskling låg under en och man fick belöningen att pussa honom vargång man kom ner. Åh.. Kärlek.

Nästa måndag så följer SaraLouise och Juli också med. KUL!

Kärlek

Igår läste jag runt lite på forum kring vårdnadssituationer m.m. Och där var det en kille som förklarade för en pappa om hur situationen kan se ut för en ensamstående mamma det första året med barnet.

"Det är känslan som att få sitt hjärta utplockat, och få det lagt framför sig"

Att förklara för någon som inte har fått barn, är svinsvårt. Men detta kändes som den korrekta beskrivningen för hur jag känner för Theodor.

Många gånger kan jag springa iväg och handla nuförtiden, och han är kvar hemma hos mamma. Men man känner att något fattas. Jag blir yr, illamående, små ångestattacker och ont i livmodern.

Det är helt obeskrivligt hur det är att bli mamma. Att älska någon så mycket att man kan döda och dö för den personen vilken sekund som helst.

Jag vill min sons bästa, även det gör ont i mig i vissa situationer. Men det är han mitt liv kretsar kring just nu. Det är ju han som ska må bra, och få en fin framtid. Men jag vet även att jag måste må bra för att han ska må bra. Man märker av direkt när han känner att jag inte mår bra. T.ex som igår. Han blir lätt orolig då och vill vara i famnen hela tiden nästan, och gråter från och till. Stackare :(

Theodor Einar Andersson

Passa på att skriva nu, för annars vet man aldrig när det blir av.

Dagen har varit känslomässig, och det kunde inte bli mer perfekt. Jag är så glad för alla fina vänner och släktingar jag har som gjorde Theodors dag så fin, och även mormors dag.

Hon var med oss idag, hon gjorde att jag kände mig stark, hennes hand låg vilad på min axel.

Min pojk ligger helt däckad i sin säng. Han trivdes att få den uppmärksamheten som han fick idag.

Innan dopet började så skulle han se till att alla visste att han var där. Han skrek som en stucken gris, men så fort vi kom fram så lugnade han sig och efter ett tag så somnade han.

Under dophandlingen (vattnet på huvudet) så sov han. Var en härlig syn.

Och verkligen ett stort tack till Katarina (präst) som gjorde denna gudstjänsten så fin, avslappnad och känslomässig. Och även tack till Christian som spelade, och min lilla Malin som sjöng.

Att ha Sofie vid min sida och Lennie som fadder gjorde det hela perfekt.

Jag orkar ej att skriva så mycket mer, kanske skriver mer imorgon. Men tack alla ni som deltog idag, och ni som inte deltog men där Theodor fanns in tankarna. Tack för alla fina saker, och tack för de uppmuntrade orden jag fick.

Blir rörd bara tanken på hur många som finns där för mig. Sen vill jag även passa på att tacka Theodors pappa och hans familj för att de kom idag.

Nu ska jag bädda ner mig brevid min son. Kommer nog att stirra på honom hela natten. JAG ÄR KÄR!

Dop

Ligger i sängen nu och går igenom morgondagen i huvudet. Är faktiskt rätt nervös. Rädd att Theodor ska skrika som en stucken gris, men jag får tänka "det är hans dag, och om han vill skrika så får han göra det". Haha. Godnatt!

2011

Oj, jag har inte skrivit i bloggen på hela året. Haha.
Våra dagar sedan nyår har varit jätte fina.
Har fått stor belöning för den jobbiga veckan.
Han har varit enklare att förstå, han har visat vad han har velat och jag har känt ett större band mellan han och mig. Han börjar nog att förstå att jag är mamma, det är jag som kan trösta honom. Att ett sådant band blir starkare och starkare är helt galet.
Vi var på BVC igår, och han skötte sig jätte fint. Han väger nu 4845gram och är 55 cm lång. Alltså har han gått upp 2055gram sedan födslen, och växt 6 cm och huvudet har växt 5cm. Galet. Han börjar att gå upp till normalkurvan nu. Så nu bestämmer han när han vill ha mat. Behöver inte väcka honom om han sover över 4 timmar. Inte för att detta händer så ofta. Hehe.
Hans leende har jag fått se många gånger nu också. Och något skrattljud då och då kommer fram.
Speciellt på morgonen så visar han sin kärlek till mig. Hihi.

Nästa gång det är tid för BVC, så ska jag dit själv. Dags för mammasamtal. Känner att det kan vara skönt att prata av sig om allt kring att vara mamma. Att dem har sådana här samtal är guldvärt. De fokuserar bara på mamman.
Sedan nästa gång är det dags för 3 månaders vaccinet. Nervöst. Jag som är spruträdd. Men min kille klarar det, mest osäker på om jag gör det. Hehe.


Imorgon är det dags för dopet. Späääännande. Är mest nervös för att han ska skrika sig igenom hela gudstjänsten. Han är lite liten för dop, för barn brukar vara runt 3 månader.
Men eftersom det är mormors födelsedag och det var bestämt för ett bra tag sedan att han skulle döpas då så får vi ju göra det.
Ser väldigt framemot det, och det kommer ca 60 gäster. Bl.a Theodors pappa.

Idag blir det fix med det sista och dukningen i församlingshemmet. Vill ha så lite som möjligt att göra imorgon.