Dålig

Har varit lite dålig på att uppdatera de senaste dagarna. Men sånt ni får ta. Hehe.
Igår var vi på BVC igen, eftersom han bara hade gått upp 90gram när vi var där i torsdags. Men det hade han tagit igen, för han hade gått upp 290gram nu.

Idag har vi haft massa besök. Min farmor kom förbi, sen tittade Isak och Marit förbi. Och sen kom bästa Krause. Han spenderade hela kvällen här. Theo låg på hans mage och sov som en stock, och innan Krause skulle hem, så fick han bytat blöja, tvättat av honom, tagit på honom pyjamas och nattat honom.
Är så glad över att Theodor har så fina människor runtomkring sig. Och äntligen fick jag träffa min Krause, så att även jag fick bli lite ompysslad med kramar och kel. Världens bästa!!!!! Finns nog ingen som riktigt kan förstå den relationen jag och Krause har. Även vi inte pratar eller ses ofta, så finns vi alltid där för varandra. Vi är som syskon. Går inte riktigt att beskriva, men världens bästa är han och jag älskar honom!

Älskling

Idag blev det ett besök i kyrkan.
Stod utanför för att vänta på moster, och mötte på en och annan. När moster var klar så kom hon ut och mötte mig, och vi bestämde oss för att gå in en liten runda i kyrkan så att jag fick träffa arbetskamraterna.

De blev jätte glada över att träffa mig och tyckte jag hade ett fint litet liv med mig.
Theodor låg fint i vagnen och tittade upp lite fint mellanåt. Var kul att få träffa dem som har följt mig sålänge, besökare som arbetskamrater.

En besökare, var helt fascinerad över att jag såg så fräsch ut och att jag såg ut som 19år och var slank och fin. Haha. Kan ju disskuteras. Längtar tills jag får börja träna kan jag ju säga. Även många graviditetskilon har försvunnit så vill jag ha tillbaka min tränade kropp. Den är långt ifrån det nu ju, men jag vet att jag snabbt kan bygga upp muskler. Så när Knodden är 3 månader då är jag i farten på Sats igen. Hehe.
Efter det lilla besöket på jobbet, så gick jag och moster hemåt, och sen dök morbror upp. Blev lite fika och de fick gosa med min lille Knodd.



Nu har jag precis gett Knodden sin "efterätt", och han däckade fint på min axel och ligger nu utslagen i sängen. Så nu blir det kaffe och sen en dusch för mig innan han vaknar och ska få sitt bad.
Imorgon blir det BVC igen, och denna gången ska lilla mormorn med. Vilket var tur att vi hade bestämt det, eftersom Sofie har insolerat sig i Oxie efter att Ida har fått magsjukan. Kan itne riskera att jag får det ju. Hade inte varit kul.




(Haha Madde. Ja, insolerat, ett nytt ord, Hahahaha)

Myslördag

Idag har det bara varit mys inomhus. Har inte velat ta mig ut med Theodor i denna kylan. Så han har skiftat att mysa med mig och med sin mormor.
Men imorgon ska vi ut en liten runda och se på julskyltningen.

Igår var vi på familjerättsbyrån och det gick väldigt bra faktiskt.
Första gången jag ammade ute offentligt. Haha. Fick sätta mig i väntrummet för att amma, eftersom Theodor blev helt hysterisk efter DNA testet. Men det funkade jätte bra, och jag brydde mig inte ett dugg att jag råkade visa mitt bröst.
Det är mitt barns mat och tröst. Jag bryr mig faktiskt inte om vad andra tycker om det.
Om de har problem med det så får de ju gå någon annanstans kan jag tycka. Men det var ingen som sa emot, och Sofie hjälpte till för att dölja lite och plocka upp amningskydden som flög lite överallt. Haha.

På kvällen blev det vår vanliga idolkväll. Vi har bara idol som en ursäkt för att ses. Vi tittar väldigt lite på det, och jag tittar inte alls eftersom jag fick reda på IGÅR att min man hade åkt ut förra veckan.
Blev lite skratt kring det, men hur ska man veta att han har åkt ut om man hinner somna innan programet var slut på fredagen och även under reprisen. Ledsen blev jag iallfall. Men tur att jag har Michael Bublé iallfall.

Nu ska jag snart väcka en liten pojke, ge honom lite mat, sen göra honom och mig redo för sängen.
Ha en underbar lördagskväll!

Sofie - en äkta vän

Idag kom mina fruar upp här och överraskade mig med godis, sen tog vi oss ut i snön. Helt underbart, och Knodden sov jätte skönt.
Jag är så lycklig att jag har Sofie, hon stöttar mig till hundra och finns där för mig i vått och torrt.
Imorgon ska hon med mig till familjerättsbyrån. Behövde knappt inte fråga henne, hon sa ja direkt. Så hon kommer hit någon timme innan, ifall jag skulle stressa upp mig så kan hon ta Theodor och få mig att lugna ner mig.

Jag är så lycklig för att jag har dig Sofie. En finare vän går inte att hitta! Du är den finaste!
Jag hade faktiskt inte klarat mig utan dig. Det stödet du ger mig, kan ingen annan ge. Du älskar både mig och Theodor, och vi vet att din kärlek till oss är äkta. Och vår kärlek till dig är så stark att det nästan spricker. Hihi.
Att se hur du har utvecklats sen Theodor kom ut i världen gör mig rörd. Du är samma person, men gud vad stark du har blivit. Jag är så glad att jag har din starka axel att falla ner mot när jag behöver, och jag är så glad för att i mina tuffaste stunder så får du mig att skratta. Du kan mig in och utantill. Du tillhör min familj.
Och tack Ida för att du lånar bort henne till mig så ofta :D

Idag fick min lilla älskling sitt personnummer. Nu finns han på riktigt. Haha

Stressig dag

Efter mitt blogginlägg i förmiddags så bröt helvetet loss för mig och Theodor.
Jag tänkte gå hemifrån lite efter 10, för att varva ner med en liten promenad innan vi skulle upp till BVC eftersom jag var så nervös.
Jag försökte att hålla mitt lugn, men Knodden kunde genomskåda mig direkt. Han vägrade att jag la ner honom i liften. Han har annars inga problem med detta. Blev mer och mer stressad, och fick gå och väcka morbror så att han kunde hjälpa mig med vagnen.
Han fick bära ner alla sakerna så tog jag Theodor, fixade allt med vagnen sen la vi ner honom. Jag tog mig ut snabbt. Knodden grät inte, men han var vaken.
Gick och mötte moster Sofie, och han var fortfarande vaken. Han somnar alltid i vagnen annars.
Kommer in på BVC, och när vi gick i korridoren, så blev det gnäll på honom.
Kommer in, fullt med föräldrar och barn. Theodor blev hysterisk, och jag svettades som en gris. Hade två tröjor och det kändes som båda två var genomblötta, och jag svettas aldrig. Haha.
Sofie fick mig att andas lite lugnt när vi stod inne i hallen med barnvagnsparkeringen. Försökte lugna honom, och självklart så kommer barnsköterskan, och frågar om det är Theodor. Jag blev ännu mer stressad eftersom jag inte fick chansen att lugna ner honom eller mig.
　

Min barnsköterska var även sjuk, så jag fick en annan. Detta gjorde inte saken bättre.
Han grät, och grät. Och jag skulle klä av honom för vägningen. Han hatar att ligga blottad, så han grät ännu mer. La honom på vågen, och han hade bara gått upp 90 gram.
Konstig, eftersom han käkar som en gris. Men både jag och mamma tror att han har växt på längden mest denna veckan. För vissa pyjamasar är redan försmå för honom. Hihi.
När vägningen och mätningen av huvudet var avklarat, så fick han en shot mjölk, sen varvade han ner sig. Jag gav honom till Sofie och jag fick också lugna mig.
Vi gick ut och Sofie la honom i vagnen. Han var cool lugn. Vilket nu var beviset på att han verkligen kände av stressen från mig, men lugnet från Sofie. Efter någon meter ute i kylan så var han däckad.
Puuuuuuuuh….
　

Eftermiddagen kom min kusin och hennes kompis upp här för att fika och titta på underverket. Var kul att få träffa henne, och hon tyckte att Theodor var jätte liten.
Förstår inte folk som tycker det. Jag tycker att han är jätte stor. Hehe.
Skulle egentligen träffa Vicky och Madde idag. Men eftersom både jag och Theodor hade haft en stressig och orolig dag så ville vi stanna inne och inte behöva ta oss ut mer idag.

Just nu spelar jag Michael Bublé och han verkar sova gott till det. Han påminner om min framtida man (Andreas Weise) ju, så skönt att Theodor trivs med hans röst. Haha.

Ska snart ge Knodden lite käk, men han sover så fint i liften. Kan nog avvakta en liten stund till, sen blir det “natt” för honom.

Skeptisk

Nannig

Däckad

BVC

Idag blir älsklingen två veckor. Tiden går snabbt men ändå inte. Hehe.
Ska iväg till BVC klockan 11, och jag är så grymt nervös.
Men jag måste börja att intala mig själv att jag faktiskt har världens snällaste pojke. Han har ätit sen somnade han så att jag fick göra vid mig. Sitter här helt klar och dricker kaffe. Har t.o.m fått sminka mig. Haha.

Det jag är mest nervös för på BVC är att Theodor ska börja gråta och vara otröstlig. Öhh. Lägg av. Jag blir så trött på mig själv.
Jag borde haft en skrikig unge, så att jag kunde vänja mig vid skrik.



Idag är det två månader sedan mormor gick bort. Jag saknar henne så att jag spricker.
Jag hade så gärna velat att hon skulle träffa Theodor. Men som jag har sagt innan, jag vet att hon är med oss, och hon är Theodors skyddsängel.
Saknar dig mormor. Önskade att jag fick höra din röst engångtill. Älskar dig

Myseftermiddag

Mys med snutte, nalle och mamma.

Dag för dag

Dagarna börjar att bli bättre rutinmässigt. Knodden äter mer regelbundet. Ca var 3-4 timme, på nätterna lite oftare.

Har kommit på nu varför han gråter. Han gråter när han är trött. Och det är bara att bita ihop.

Igår och idag har jag klarat det utmärkt. Jag höll mitt lugn och känner styrka när jag ser hur avslappnad han blir efter en stund när man har tröstat honom.

Han har varit väldigt vaken nu på förmiddagen. La honom i sin säng och satt igång spelmobilen. Han var fascinerad av den och tittade på den i ca 20 minuter. Sen tog jag min hand mot hans kind och han slöt ögonen. Nu sover han så fint i sin säng.

Det är inte alltid han behöver somna med närhet. Han är duktig och kan somna utan vaggning också.

Nu ska jag också passa på att vila.

Tack Emma för din lilla berättelse om era första veckor. Skönt att folk vågar visa att det inte är en dans på rosor. Du är stark som har klarat det helt själv. Vet att om man behöver så klarar man det, men jag är glad att jag bor hemma fortfarande, så jag kan få stöd av mamma och bror.

Usch

Min natt har inte varit rolig. Jag har varit/känt mig febrig och sjuk, och Knodden har haft en orolig natt.
Mamma stannade hemma från jobb eftersom ingen av oss mådde bra. Jag ställde in mötet med SaraLouise. Bättre att ta det när jag och Theodor är på topp.

Men moster Fii bestämde sig för att komma hit, behövde hennes sällskap. Skratta lite och bli lite pushad.
När Fii är här, så blir jag mig själv. Skrattar och mår bra, vilket ger resultat att Theodor blir den lugnaste bebisen ever.
Fii bytade blöja, bytte kläder och nattade honom idag. Första gången hon någonsin har gjort detta, och hon var hur duktig som helst. Vi tog på Theodor ytterkläderna och vi begav oss ner till Triangeln. Jag behövde verkligen nya skor.
Vi gick inom en runda på Hemköp för att handla hem fika. Theodor var vaken hela tiden och han grät lite när vi packade ner varorna, men jag var lugn. Jag klarade det.
Vi såg en mamma som hade ett barn lika ny som Theodor, och den bebisen skrek hysteriskt.

Jag ska vara lyckligt lottad. Jag har en nöjd bebis. Han gråter inte ofta.
Läste att nyfödda gråter och är oroliga minst 2h om dygnet. Den tiden fyller inte ens Theodor ut med sitt gnäll, skrik och oro.
Men när han gråter i 5 minuter så känns det som en evighet för mig, och jag känner mig världelös. Han får lov att skrika. Jag gör inget fel för att han gråter.
Som Fii sa. Att en liten liten fis som vill komma ut, det kan han göra till världens största sak och skriker för fulla muggar för den lille saken.
Skrikande barn är ett friskt barn!

Nu fick jag lätta på mitt hjärta igen. Skönt.
Ska ta mig lite värktabletter, sen kommer Malin och Ullis upp en stund för att titta på miraklet. Sen blir det vila för mig.

Förresten, jag och mamma hade hysteriskt roligt igårkväll.

Skulle byta blöja på Theodor i sängen, och jag ser att han vill kissa, så jag tar det lugnt med att ta av blöjan, men eftersom inget hände, så tänkte jag att jag bytar snabbt till den nya blöjan. Så fort jag tittar bort med ögonen så kissas det. Över mig, över sängen, över honom, och jag och mamma bryter ihop av garv och Theodor tittar på oss som om vi var helt dumma i huvudet. Men gud vilket skratt vi fick. Dessa stunderna kommer man aldrig att glömma.

Älskar

Jag trodde att man älskade sitt barn från första stund som man fick honom på sin mage.
Men jag kan säga, att den kärleken som stärks var dag, den är obeskrivlig. Var gång som jag tittar på honom så stärks kärleken ännu mer. Hur mycket mer kan man älska sitt barn?

Idag var gammelgammelmoster Lill på besök. Mammas moster, så jag måste mobba henne lite för att hon blir gammelgammelmoster till Theodor.
Han fick en jätte gosig nalle, strumpor och en body av henne och Bosse.
Han trivdes även i hennes famn, och hon tyckte att han var världens snällaste.
Efteråt blev det amning och en lång sovstund för lilleman. Fick t.o.m väcka honom för mat. Det blev hans tredje badning idag, och snart är allt fjäll borta. Höll även honom helt själv idag, har inte vågat det riktigt innan, men idag gick det toppen.


Efter kvällsamningen så fick mormor natta honom och nu ligger han i sin egna säng med sin snutte som han har fått av mormorn sin.
Nu ska denna lilla mamman också lägga sig. En av många positiva saker när man har skaffat barn är att man kan få lägga sig hur tidigt som helst utan att känna sig knäpp. Man vet ju aldrig hur natten blir ;)

Imorgon ska vi träffa SaraLouise och Juli. Får hoppas på en bra dag. Saknar dem ju.

Däckad

Tack

Tack Marika, Frida och Alexandra för era berättelser. Jag vet att det inte är en dans på rosor. Och man längtar framåt tills när man känner sitt barn, man vet hur man ska trösta det m.m. Om man känner detta så vet jag att det är äkta kärlek, för man vill sitt barn bästa.
Jag är världens lyckligaste som har fått en sådan fin gåva som Theodor, men usch vad det gör ont ibland. Man förstår inte varför man gick igenom detta, det är ju synd om honom. (tänker man i de stunder där vi båda gråter) Haha.
Men idag har varit en underbar dag. Jag har verkligen haft styrkan och lugnet, och han har inte ens hunnit gråta i 5 minuter, så har han blivit lugn genom att bara vara hos mig.
Dag till dag, men det är dessa dagarna som kan hjälpa mig igenom de tuffa dagarna.

Nu sover han fridfullt, och sen ikväll är det dags för hans andra bad.
Det första blev igår, eftersom han hade tappat navelsträngen. Helst vill jag ej bada honom så ofta, men har tänk göra det var dag tills han har fjällat klart iallafall.
Nu ska jag gosa ner mig en BIT från min son, så han inte känner lukten av mig och vill ha tutte. Haha.
Inatt ska han sova hos mig igen, och jag längtar så redan. Fjant fjant fjant

Skrik

Jag har haft några tuffa dagar sedan i onsdags. Jag tror att den jobbiga kvällen sänkte mitt självförtroende som mamma, och att jag blev uttröttad.
Jag har faktiskt inte kunnat trösta lillen sedan i onsdags. Mamma har fått ta den uppgiften.
Det gör så ont i mig när han blir ledsen, och han gråter väldigt sällan. Men när han väl gör det så tappar jag allt. Jag sitter och gråter samtidigt som honom.
Jag försök att lugna ner mig för jag vet att det påverkar honom, men jag kan inte.
Igår sa mamma “jag tar honom ikväll och inatt, du måste vila och jag kommer in med honom när han behöver äta”.


Jag kände mig som den mest misslyckade mamman i världen. Jag kan inte ta hand om mitt eget barn, inte ens trösta honom.
Jag förstår att man som mamma kan bryta ihop, och att det gör väldigt ont när ens barn gråter.
Jag ville klara detta själv, och att jag måste lämna ifrån mig honom det gjorde så ont. Det var mitt val att behålla honom, det var mitt val att föda honom. Jag ville inte belasta mamma och Lennie.
Det är nu man önskade att man hade en pappa med i bilden. För då är man två som har gjort valet och har ansvaret. Båda delar på det.
Om det hade funnits två föräldrar så hade mamman kunnat vila ut under amningarna, och inte behöva tänka på blöjbytet, tvättningen, kelningen m.m.
Men eftersom det är som det är, och som mamma säger så hade jag klarat det själv, men om jag får hjälp, varför inte ta emot den? Jag måste må bra om Theodor ska må bra.


Efter en pratstund med mamma igår så lugnade jag mig. Jag somnade i soffan, sen gick jag in i sängen och fick en Knodd vid bröstet. Matade honom och sen somnade om. Jag behövde bara tänka på min sömn.
Så här var det hela natten, och nu imorse vaknade jag utvilad, ny energi och vet att såna här faser går man också igenom.
Jag är livsviktig för Theodor, jag är hans mamma och han hatar inte mig bara för att han gråter.


Han är rätt fjantig vid amningen. Han äter jätte bra och ser mätt och belåten ut, men efteråt vill han fortfarande sutta vid bröstet men blir helt hysterisk så fort det kommer mjölk, och han vägrar att ta nappen av mig. Det är bara Lennie och mamma som kan ge honom den.
Men idag bet jag ihop, knäppte bhn, tog honom mot mig och pratade, vaggade och höll mitt lugn. Han skrek som en galning, men efter 10-15 min somnade han gott i min famn. Just då kände jag mig stolt. Jag höll mitt lugn, och det funkade.


Nu låter det säkert som att Theodor är ett skrikigt barn. Han har högst skrikit en timme och det var i onsdags, annars håller hans skrik i sig högst 30 min, Och det är bara ett mycket fåtal gånger om dagen, och aldrig på natten.
Han är en nöjd bebis, han är snäll. Tanken på dem som har barn som gråter alltid, stackars er. Men jag tror att man stärker sig när barnen skriker. Jag är inte van vid Theodors skrik, därför bryter jag ihop själv.
Ville skriva av mig. Man är inte på rosa moln längre, nu är det verklighet. Men jag älskar honom mer och mer, ju mer verkligt det blir.
　


Ni som har barn, berätta gärna hur ni hade det första tiden, tips m.m. Man läser ju bara om dem underbara sakerna på bloggarna, och då känner man sig ännu mer ursel. Hihi

Kroppen är ett under

Kroppen är ett under. Hur magen bara kan sjunka ihop så efter att ha varit så stor.

Dagen innan Theodors födsel

40+5

Dagen efter födseln

En vecka efter födseln

Svar till dig Emma. :)
Pratade med BVC sköterskan igår om jag skulle väcka honom eller låta honom sova. Hon sa att om det går mer än 4 timmar så ska man väcka dem, inte pga de ska gå upp i vikt, utan för att deras blodsocker faller så snabbt.
Annars hade jag självklart gärna låtit honom sova. Haha.

Perfekt

Theodors BVC-sköterska var här imorse. Vägde honom och han vägde 2940gram. Helt perfekt viktuppgång, t.o.m lite extra. 300 gram sen vi åkte hem från BB. Men det är inte så konstigt så som han suttar. Fick ju t.o.m börja med napp i söndags.

Var dock lite orolig inför det med nappen, eftersom amningen kan förstöras. Men icke icke. Och sköterskan tyckte att det var ett bra val. Amningen har ju funkat sen första stund han lades på mitt bröst, och det fungerar ännu bättre nu. När man älskar amningstunderna, då vet man att allt fungerar.

Här trivs hans hos sin mormor. Hon får honom i sängen på morgonen, så att det ska vara lättare för att stiga upp. Dock stiger hon upp glad som en solstråle, men hon har svårt för att ta sig till jobbet. Haha.

BVC

Sitter med min nyvakna bebis i knäet. Han tittar sig runt medans jag skriver här på bloggen.
Om en halvtimme så kommer BVC hem här, för vägning, prat m.m.
Fick välja själv om jag ville komma dit eller dem hem till mig. Klart man då passar på att dem ska komma hem till en.

Igår åkte vi hem till pappa. Var en jobbig kväll för mig och lillen. Jag var stressad och han trött, så jag grät och han skrek. Men så fort vi kom hem så gick jag och la mig och mormor natten Knodden mest pga jag var så stressad och han kände av det. Klockan 10 var vi båda däckade.
Och inatt var vi båda jätte trötta, och jag fick väcka honom för att han skulle ha mat.

Annars var det skoj att träffa hela släkten och att Knodden blev en vecka på sin morfars födelsedag.

Familjen

Jag har nog världens bästa familj. Theodor somnar i min säng, och jag går in och väcker brossan. Frågar honom om han kan lägga sig i min säng istället och sova, så att jag kan duscha.
Självklart gjorde han detta.
Nu sitter jag vid datorn och tittar bort på två trötta killar.

Filten på bilden som Theodor har fått av sin Moster Malin och Johan. Helt perfekt med en filt med luva. Han har sovit med den hela natten och han trivs med den. Dock kom det llite kräk på den imorse, men favoritfiltarna är väl dem som luktar mest?
Han älskar sin filt som vi har haft sen förlossningen.

Nu ska jag klä på mig myskläder, och sen se om lillplutten ska ha lite mat eller om han vill sova vidare. Jag tycker att jag hör något snuttande från honom.

Lycklig

Jag är nog den lyckligaste människan på jorden.

Jag har verkligen världens finaste och snällaste son.

Han är så harmonisk och lugn och kan få en att bli så avslappnad.

Imorgon blir han en vecka, och det är hans morfars födelsedag och alla på pappas sida ska få träffa honom imorgon.

Var och köpte lite finkläder till honom innan på Åhlens. Han kommer bli så snygg.

Promenerade en långrunda med Malin och Sofie, och min Theodor trivs verkligen i sin vagn.

Igår tog jag förresten ett stort steg. Om man tänker efter så var det för Theodors pappas skull, men det jag gör för hans skull blir för Theodors skull längre fram i livet.

Jag hörde av mig till honom i lördags och ville att Theodor skulle få träffa sin pappa. Men pga allt som det har varit och att jag har mått dåligt så ville jag inte på något sätt träffa honom. Men Theodors bästa morbror Lennie gick ner med honom och för att visa upp honom för sin pappa och farfar.

Kändes bra att jag tog det steget. För det var visst det som behövdes. Tråkigt att det bara är en person som behöver vända in och ut på sig själv. Den stunden som han var ifrån mig kändes som en evighet, en evighet av ångestattack, smärta och saknad. Men så fort han kom upp tog jag honom i min famn. Åh, jag vet vad kärlek är!

Nu har precis Malin och Sofie gått hem. Blev matlagning med dem och familjen. Jag satt mest och ammade, men sen hade vi en mysig matstund och lillen har sovit i en timmes tid ungefär. Ska passa på att sova själv en stund, för snart vaknar han nog och vill ha mat.

Längtar redan, även det gör ont. Men jag saknar honom när han sover, min dyrbara skatt.

P.s Det kommer en förlossningsberättelse, men jag börjar att skriva på den när jag har landat lite mer. Men den kommer.

Theodor

Som ni alla säkert har förstått så föddes Theodor 10 November 18.40.

Det var en helt obeskrivlig känsla att få upp honom på mitt bröst.

Från att precis betet sig som ett monster, till att slänga av sig det gulligaste hej till min son. Det var bevis på kärlek.

Min älskling ligger och sover så fint i min säng nu, och jag hade kunnat passa på att skriva en massa. Men jag tycker att det kan vänta.

Roligare att uppdatera här när man kan göra småinlägg ofta, en stora inlägg sällan. Eller vad säger ni?

Envis

Just nu sitter man och känner sig lurad. Vi vill ha honom här nu ju.
Då blev det ingen Theodor på Theodordagen. Oh well.
Högst 1½vecka till förhoppningsvis, om inte de på KK tycker att man ska gå en vecka till. Risken finns.

Gick jätte bra hos BM idag iallfall. Allt såg finfint ut. Och man har redan gått ner 1 kg. Haha. Men det är vanligt mot slutet.

Jag är så uttrååååååkad. Jag vill bara sova bort dagarna så att tiden ska gå snabbare. Jag vill ha honom här, jag vill se honom, jag vill träffa honom.
Får väl försöka att be en bön eller något :)

Theodor

Namnsdag idag:
Teodor eller Theodor (eng. Theodore) är ett mansnamn med grekiskt ursprung. Bildat av theos - "gud" och doron - "gåva".


Jag vet faktiskt inte varifrån jag fick namnet Theodor. Allt började med att vi började att kalla honom Theo, men jag tyckte det var kort, så det fick bli Theodor.
Jag känner ingen som heter det.
Och sen att hans namn betyder guds gåva. Hur fint är det?
Jag visste inte ens vad det betydde, och jag kan verkligen instämma att han är guds gåva till mig.


Min farmor fick även namnet Theodor i sitt huvud när hon satt och virkade till honom. Hon var tvungen att virka in ett namn, och av någon anledning dök Theodor upp i hennes huvud, utan att ha pratat med mig eller hört från någon annan att han skulle heta så.
Tror det är meningen att min lille prins ska heta Theodor.
Många säger att de inte vill välja namnet förrän de har sett barnet. Men det är en Theo, Theodor som ligger i min mage.
Typiskt nu om det inte gör det. Haha.

Jag längtar efter honom. Min lilla prins, min gåva, mitt allt.

BM

40 + 5

Jaha.... Jag skulle varit hos BM halv 9 idag, men var stensäker på att det var imorgon.
Fick en tid kl 13 idag, men inte säkert hon hann tills dess. Annars blir det imorgon. Haha.
Hon ringde och trodde att jag låg och födde någonstans och mitt svar var "om det vore så väl". Haha.
Har aldrig missat ett enda besök hos min BM, konstigt nog. Förhoppningsvis SISTA besöket nudå! Hihi

Trött

När man känner sig hängig och trött så vill man att han ska vänta inne tills man blir frisk.
Men på ett sätt så börjar jag att bli trött på detta nu.
Jag är inte trött på magen eller att vara gravid. Jag är trött på att jag inte får träffa min son.
Längtar så efter honom.

Imorgon är det Teodors namnsdag, men Theodor räknas självklart in där också. Hihi.
Hade varit så himla coolt om han ville komma imorgon, men finns inget som jag kan göra åt det.
Det är moderkakan och han som bestämmer. Jag kan bara vänta vänta vänta.

Mamma säger att jag inte ska försöka att tänka på det. DOH! Enkelt att säga.
Jag tänker på det hela tiden, och om jag inte skulle tänka på det för en sekund så får jag antagligen sms där någon frågar om ingen Theodor har kommit ut än.
Om jag inte ska tänka på det så får jag insolera mig och sova.
Ahhh.. Trodde aldrig att längtan kunde bli så här galet stor.

Sjuk?

Ligger i ett bad och bloggar just nu. Mår skit idag. Känns som att jag börjar bli sjuk. Inte läge för det nu kanske? En positiv sak iaf. MFF leder med 2-0. Yeaaaaaaaaaah!!!!!!!

Jaha

Jaha. Då satt man utan son denna helgen också. Men nästa helg är det ännu större chans till att jag spenderar med min son. Hoppas Hoppas.
För var dag som går så känner jag mig mindre och mindre förberedd, känns som att han ska stanna där i all evighet.
Sen vecka 36 har jag varit beredd på förlossning m.m, men nu börjar jag att känna mig vilsen.
Jag har inga känningar alls. Jag var mer säker på at than skulle födas när jag var i vecka 37-38. Hade jobbigare nätter, sammadragningar m.m än vad har jag nu.
Men men, när det väl sätter igång så tror jag att det sätter igång på riktigt.

De flesta har haft fel på datumen nu iallfall. Nu återstår SaraLouise dag idag. Sen är det ingen som har gissat på senare. Alla trodde att han skulle komma förtidigt. Men nej nej, han vill vara riktigt efterlängtan innan han kommer. Han vill inte komma ut som en överraskning, utan som en som får all uppmärksamhet. UNGJ*VEL. Haha.
Hade faktiskt varit rätt fint om han kom på tisdag. Det är hans namnsdag då. Theodor.

Men jag hade faktiskt hoppats på att han skulle komma i helgen, så att mamma kunde åka till STHLM o att kusin, och vännerna från STHLM hann träffa honom. Men icke icke.

Hormoner

Mamma ringde igår och frågade "Pepparkaksgubbe eller tomte?". Och jag svarade såklart Pepparkaksgubbe. Har redan hittat Tomtedräkten ju.

Men lilla mormorn köpte bl.a denna till lille Theodor. Den blir perfekt när vi tjejer har vår julkväll.

Jag har inte haft mycket hormonsvägningar under graviditeten. Mindre än när jag inte var gravid.

Men idag är inte mitt humör att leka med. Ingenting funkar idag. Mina favoritleggings som är så himla bekväma att ha på sig, gick isönder idag. Och alla andra är så obekväma (min hud är jätte känslig) Så jag fick köpa ett par nya. Hur lönt känns det att köpa ett par nya mammaleggings? Men men.... Skönt att ha efter förlossningen iallfall.

Igår hade jag och Sofie en heldag. Vi städade, handlade, spelade spel, lagade mat, åt, och sen kom Ida hem med arbetskamrater som vi satt och var sociala med en stund innan Sofie skulle skjutsa dem alla till restaurang. Under tiden fixade jag popcorn, läsk m.m. Och sen kom Sofie hem, och sen trillande Sara, Malin och Johan in.

Blev idolkväll och färgning av hår på Råttan Sofie. Myspyskväll.

När jag kom hem så satt brossan och spelade poker med två vänner. Macke och en som heter Theodor(e). Han hade ett E på slutet. Han tyckte att jag hade valt ett bra namn. Men det finns ingen som har varit emot mitt val av namn precis (om vi nu utesluter vissa personer).

Fick även ett tråkigt sms av en vän igår, som tyvärr visar sig att inte vara min vän längre, eftersom han inte respekterade det jag sa. Men man märker verkligen vem som är ens vänner och inte. Och jag kan säga att jag har hittat fler äkta och riktiga vänner än vad jag har förlorat under min graviditet. Hihi.

Så skönt att kunna rensa bort människor som får mig att må dåligt.

BF+1

Har en envis Knodd i magen. Varför komma ut i denna trista värld när man har det så mysigt i mammas mage?
Längtan blir större och större. Men sådan tur är det bara längtan. Än är det inte jobbigt med magen.
Hehe...

40+0

Idag var ju tänkt att jag skulle lägga ut min vanliga veckorapportering kring bebis och mamman.
Men finns inga roliga sidor nu. Hehe.
Som ni förstår så är bebisen fullt utvecklad och kan komma närsom. Haha

Idag är det beräknat att han ska komma. Det är denna dagen som har suttit fast i huvudet i många månader. Men denna dagen kommer nog vara ett minne blott sen.
Förstföderskor brukar föda ca. 4 dagar efter BF. Så vi får väl se när min lille älskling vill komma.
Grymt spännande att det är så nära. Jag är redo, redo, redo. Kom ut till mamma älskling.

Ni undrar säkert hur jag mår.
Jag mår faktiskt toppen, och jag trodde inte att man kunde vara så pigg, rörlig och glad när man har gått en full graviditet.
Dock har jag en hemsk illamående idag. Men det kan bero på så mycket annat också. No big deal!

Besök

Idag efter BM, frukost och ett blogginlägg så gick jag och la mig. Blev väckt vid 2 tiden av min faster. Hon ville komma förbi på en fika och klappa magen. Självklart tackade jag inte nä till ett sådant fint besök.
Fick massa skvallertidningar av henne som lite tidsfördriv. Perfekt ju!
När hon hade åkt hem så satte jag mig ner en stund, sen kom mamma hem, med Peter och Christoffer som är nere på besök från Sthlm. De har precis gått, och vargång man träffar dem så känns det som man inte har varit ifrån varandra en dag.
Vi håller tummarna att lille Theodor hinner komma innan dem ska åka hem. Hade varit helt perfekt + att min kusin åker tillbaka till skolan på söndag. Så hade passat rätt bra om lille Plutten ville komma imorgon. På sin BF.
Men den chansen känns rätt liten. Nu blir det tvtittande för mig, tills ögonen slocknar.
Har haft en underbar dag idag, trots att jag inte har fått träffat min Fii på hela dagen. Känns konstigt, men finns fler dagar. Men kan faktiskt säga att jag har saknat henne idag.

Snart

Snart möts vi älskling

Imorgon går jag in i 40+0. Min Knodd är inte en dag förtidig.

Känns faktiskt underbart att jag fick gå en full graviditet och att han inte föddes förtidigt.

Både mamma och mormor födde förtidigt, jag har haft mycket som har kunnat påverka en tidig graviditet + att Theodor har haft lite problem också.

Men allt står fint med min pojke nu.

Var hos BM nu imorse, förhoppningsvis sista gången. Men som sagt, man kan gå över 2-3veckor i Malmö. Om jag gör det, så är det ju meningen.

Och som BM sa. Att det positiva med att gå över är att man får en starkare längtan. Det kommer inte som ett post på brevet, som om han hade kommit förtidigt. Man hinner tröttna.

Och det känner jag att jag måste få göra. För jag älskar ju att vara gravid.

Theodors hjärta slog helt underbart, och det är troligtvis sista gången jag får höra hans hjärta så högt, men snart får jag känna det dunka mot mitt.

Mitt blodtryck, järnvärde och vikt låg perfekt. Har haft en perfekt viktuppgång sa min BM. 13+ fördelat som det ska vara.

Har glädjespridningar i hela kroppen idag. Snart får jag möta min älskling, mitt liv, mitt allt.

Få se hans fina ögon, ta på hans lilla näsa, kittla honom under fötterna och bara få ha honom i min famn.

Oj, nu börjar tårarna rinna ner för kinden. Detta är verkligt. Jag ska få ett barn, en pojke, MIN SON!

Och jag kommer älska honom som jag aldrig har älskat förr.

Jag måste även skriva ett litet meddelande till er alla som läser min blogg.

Jag är så glad att så många läser mig blogg, och att ni stöttar mig. Har många här inne som jag inte känner, men som ger mig positiva kommentarer. Jag vet att jag är stark, och om jag någonsin skulle tvivla på det, så vet jag att det finns många människor som får mig att tänka positivt.

Verkligen tack för allt stöd under min graviditet, och jag hoppas att jag får samma stöd när Theodor är här.

Denna glädjen och styrkan som jag har idag, är jag nästintill säker på att mormor ger mig. Jag saknar henne så att jag nästan spricker, men jag känner ändå att hon är här. Hon har handen på min axel och är stolt över mig.

När Theodor har kommit så ska vi åka till hennes grav, tända ett ljus och lägga en blomma. Jag älskar dig mormor.

Mormor

Nu är det lite mer än två månader sen mormor dog.

Idag är det urnsättning, men jag har bestämt mig för att inte delta.

Jag vet hur påverkad Theodor blir när jag inte mår bra, och jag är rädd att han får för sig att komma också. Så mina tankar kommer att vara hos mormor idag, och jag vet att hon förstår varför jag inte finns med på urnsättningen. Vet att hon kommer vara närvarande hos mig hela dagen istället.

Den första tiden, när mormor hade gått bort så var det mycket sorg att bearbeta. Den har vi klarat av, och vi har accepterat att mormor inte längre finns vid liv. Men nu är det saknade som tär på en.

Det är många gånger jag vill ringa mormor, prata, skvallra eller be om råd. Att hon inte får träffa Theodor gör så ont i mig. Men jag vet att hon finns här för oss, och jag vet att hon vakar över min son. Mormor blir Theodors skyddsängel.

Men jag önskade att hon inte behövde ta farväl så tidigt. Hon kunde väl bli äldre än 71år iallfall? Det är ju ingen ålder, speciellt inte för mormor som var så pigg och glad.

Varför, varför, varför?

Jag har haft många drömmar om henne, att hon har kommit tillbaka. Men den värsta drömmen jag har haft var när jag var helt säkert på att min mobil hade ringt på natten och det stod mormor. Usch.

Fick sms av SaraLouise precis, nu när jag sitter och skriver detta. Hon skrev att hon är säker på att mormor finns hos mig hela dagen och att det är hon som ger mig styrkan och den fina, positiva entusiasmen som jag har.

Det värmde! Tack gumman, kan inget annat än att hålla med.

Mormor har alltid fått mig att tänka positivt, och att vara stark. Allt har någon mening med livet, och man ska tro på ödet. Jag är helt säker på att det är mormor som hjälper mig, mamma, lillebror, släktingarna att gå igenom denna sorgen och saknaden med sådan styrka som vi har.

Älskar dig mormor, vår svan