Läkaren

Var hos läkaren i förmiddags. Alla prover och med Theodor såg bra ut.
Men jag har väldigt lågt blodtryck, därför min yrsel och svimmkänsla.
Det enda läkaren kunde råda mig var att äta mer. Äta mer när jag mår så illa och får kramper i magen är svårt. Men hon har skrivit ut medicin till mig som ska hjälpa mig, och sen har jag fått andra järntabletter så jag behöver bara ta engång om dagen.
Läkaren var sådär. Jag brukar inte bli arg och ledsen på läkare, för jag vet att dem alltid gör sitt bästa. Men denna läkaren kändes ignorant och lyssnade inte riktigt på mig, och hon tittade mest på pappa när hon förklarade saker. Jag fick en sån kraftig ilska inom mig så jag bröt ihop och grät riktigt mycket. Kände mig så liten.
Jag orkar ju inte må så här. Jag vill vara pigg, glad och ha ork. Men allt det har tyvärr försvunnit.

Mycket beror nog tyvärr på mormors och vår familjs tilllstånd. Ingen är stabil riktigt, och det drabbar väl mig mest, som är gravid och måste må bra för Theodors skull också.
Om jag inte hade varit gravid så hade man nog accepterat det på ett annat sätt, men nu blir man rädd så fort man mår dåligt.

Stickningarna i magen har troligtvis att göra med att Theodor växer så pass fort att magen inte riktigt hänger med. Jag är inte precis så stor i mig själv heller.
Men nu ska jag ringa barnmorskemottagningen och prata lite med dem. För jag är rädd att jag inte har blivit stabil tills jag ska jobba.
Jag vill ju jobba, då mår jag som bäst och får tänka på annat. Men när kroppen säger ifrån så är det svårt. Det psykiska har jag alltid haft lätt för att lösa, men när det kommer till det fysiska så är det svårt.
Nu var det några timmar sedan jag åt, så jag får försöka få i mig något.


Någon som har lite tips på vad man kan göra vid lågt blodtryck? Självklart är det tecken på bra hälsa och kondition och det bästa under en gaviditet. Men yrsel är inte så positivt heller, inte för mig iallfall.