Har suttit hos mormor några timmar nu. Ville inte gå hem, men man kan inte ta ut sig själv.
Har fått mycket kontakt med henne idag, och har pratat med henne. Man har sett hur lugn hon har blivit när hon vet att någon av oss är där, även en sköterska sitter där hela tiden.
En stund innan jag skulle gå så började hon att sparka lite nätt med ena foten, hon ville få bort täcket från foten, och jag och morbror bara tittade på varandra och skrattade. Det är så typiskt henne.
De har fortfarande inte hittat felet, men mormor är en kämpe. Hon är världens bästa.
Fick frågan idag av en sköterska om vi var en stor släkt, eftersom här var så många. Vi är en jätte liten släkt, men ack vad nära vi står varandra. Mormor har verkligen lyckats.
Nu ska jag försöka att få i mig lite mat, och sen sömn. Varit grymt dåligt med det nu några dagar.
Theo har varit så himla snäll dessa dagarna, han har låtit mig att sova och han sparkar till mellanåt (nästan som att visa "mamma allt är bra med mig"). Tänk att även det lilla livet finns i min mage så vet han ändå hur han ska bete sig. Längtar efter dig.
Men imorgon så får jag och mamma en stund glädje iallfall. Ska till barnmorskan och få lyssna på Theodors hjärta, och sen direkt efter ska vi till mormor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar