Då blev det ett läkarbesök på Prenatalen idag. Sofie var lite försenad, och min mobil fungerade inte som den skulle, men Sofie tvekade inte på att fråga på alla våningsplan efter mig, och 2 min efter att jag hade fått komma in på rummet så kom Sofie in. Hon hade lyckats hitta mig. Vilken hjälte. Hehe.
Träffade en jätte rar läkare som sjukskrev mig en vecka till, men kunde inte längre pga det inte hör riktigt till graviditeten, men hon tvekade inte en sekund på att jag behövde längre sjukskrivning. Så jag ringer min husläkare imorgon.
Hon kände även lite på min mage, och som min BM inte kunde känna igår, så kände läkaren det iallfall. Han är redan fixerad, så det är inte konstigt att det knakar, drar och att jag får ont i ljumskarna.
Var inom jobb innan för att lämna min sjukskrivning och prata lite med mina arbetskamrater. Dem alla saknar mig och vill att jag ska komma in då och då. Pratade även med min chef som sa att jag inte kan sköta mitt arbete även jag kommer tillbaka, eftersom det är mycket tunga lyft. Så nu blir det inte mer jobb för denna lilla loppan. Lite tråkigt, men jag behöver tid för mig själv, och jag behöver sörja.
Som en arbetskamrat sa "Du får le med ena ögat och gråta med det andra."
När jag va runt v30, fixerades Leia och på ul i v32 så kunde vi inte ens se huvudet så långt ner hon låg i bäckenet :) Inte konstigt jag fick sån förbannad foglossning när hela bäckenet töjdes ut då :)
SvaraRaderaTräffade oxå en trevlig läkare på prenatal när mitt vatten hade gått... Snart 5 månader sen. Tiden går fort! Dansk var hon iaf. :)