Är det min IBS som spökar eller börjar jag redan att få en bula?
Jag tänkte börja att smygblogga kring min graviditet men jag har ej velat ge ut bloggen till alla än eftersom jag har ej berättat om mitt beslut och vet inte säkert än hur allting blir.
Men jag är i sjunde graviditetsveckan och bebisen är 6-9 mm stor från huvud till rumpa. Bebisens hjärta börjar slå! Ansiktsdrag, som mun och tunga, kan urskiljas. Ögonen har näthinna och lins. Matsmältningssystemet börjar bildas med de första cellerna i magen och tarmarna. På huvudet finns små inbuktningar där ögon och öron kommer att bildas. Käkarna börjar också att utvecklas.
Jag känner verkligen av att jag är gravid. Brösten värker, jag mår illa konstant och jag är ovanligt trött.
Men gud vad denna känslan ändå känns underbar.
Det pirrar i hela min kropp och jag längtar verkligen tills fredag.
På fredag är det då jag ska till abortmottagningen för undersökning. Dit går man även man inte ska göra en abort, för jag beställde denna tiden innan jag visste vad jag skulle göra. Och jag ska ej avbeställa tiden eftersom jag vill försöka att ta reda på så fort som möjligt var bebisen sitter.
För 4år sedan så hade jag ju ett utomkvedshavande och förlorade min högra äggled. Och det vill jag inte riskera att göra med mitt vänstra heller.
Men denna graviditeten känns bra.
Pratade lite med Sofie, en gammal skolkamrat som precis har fått sitt andra barn. Hon berättade att konstant illamående har goda saker med sig. Hon förklade att det hade något med hormonerna att göra, och att man har mycket av detta och att det minskar risken för missfall. Dock kan detta vara en myt, men det behöver det ju inte vara.
Det jag är mest rädd för just nu är ett missfall. För jag vill verkligen föda detta barnet, och jag har min mamma och Hampus vid min sida.
Hampus är verkligen det bästa man kan tänka sig att ha som pappa till sitt barn.
Vi har inte känt varandra länge och jag har varit gravid längre än vi har varit tillsammans offentligt. Men när det är rätt så är det.
Och det kvittar om man har varit tillsammans 10 dagar, eller 10år. Man kan ändå stå där ensam med ett barn.
Nu ska jag lägga mig i sängen och fortsätta att läsa i min tidning.
Och det känns ju helt underbart att kunna få skriva av sig.
Men jag är i sjunde graviditetsveckan och bebisen är 6-9 mm stor från huvud till rumpa. Bebisens hjärta börjar slå! Ansiktsdrag, som mun och tunga, kan urskiljas. Ögonen har näthinna och lins. Matsmältningssystemet börjar bildas med de första cellerna i magen och tarmarna. På huvudet finns små inbuktningar där ögon och öron kommer att bildas. Käkarna börjar också att utvecklas.
Jag känner verkligen av att jag är gravid. Brösten värker, jag mår illa konstant och jag är ovanligt trött.
Men gud vad denna känslan ändå känns underbar.
Det pirrar i hela min kropp och jag längtar verkligen tills fredag.
På fredag är det då jag ska till abortmottagningen för undersökning. Dit går man även man inte ska göra en abort, för jag beställde denna tiden innan jag visste vad jag skulle göra. Och jag ska ej avbeställa tiden eftersom jag vill försöka att ta reda på så fort som möjligt var bebisen sitter.
För 4år sedan så hade jag ju ett utomkvedshavande och förlorade min högra äggled. Och det vill jag inte riskera att göra med mitt vänstra heller.
Men denna graviditeten känns bra.
Pratade lite med Sofie, en gammal skolkamrat som precis har fått sitt andra barn. Hon berättade att konstant illamående har goda saker med sig. Hon förklade att det hade något med hormonerna att göra, och att man har mycket av detta och att det minskar risken för missfall. Dock kan detta vara en myt, men det behöver det ju inte vara.
Det jag är mest rädd för just nu är ett missfall. För jag vill verkligen föda detta barnet, och jag har min mamma och Hampus vid min sida.
Hampus är verkligen det bästa man kan tänka sig att ha som pappa till sitt barn.
Vi har inte känt varandra länge och jag har varit gravid längre än vi har varit tillsammans offentligt. Men när det är rätt så är det.
Och det kvittar om man har varit tillsammans 10 dagar, eller 10år. Man kan ändå stå där ensam med ett barn.
Nu ska jag lägga mig i sängen och fortsätta att läsa i min tidning.
Och det känns ju helt underbart att kunna få skriva av sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar